Sentimental och nostalgisk...jag?

Ja, det stämmer nog rätt väl. Lilla K's första skor, hennes allra första kläder, hennes brunvitrandiga pyjamas i frotté som även sambon hade när han var liten. Självklart kan jag inte göra mig av med såna saker! När vi städade vinden häromdagen (sviterna sitter kvar) så hittade jag ju en hel del små söta barnkläder. Jag kunde inte ta nåt beslut om att skänka det till UFF. Ja, jag vet det finns massor av lidande små stackars barn i världen. De hade nog blivit glada...Men det hjälps inte. Jag KAN inte! Jag får ta beslut senare...eller när hon är vuxen...

Jag har blivit mycket bättre på att slänga onödiga prylar. Det har jag faktiskt! Det blev en vända med proppfull bil till återvinningsstationen. Sambon är lättad och känner att vi är på gång.

Sentimental är jag särskilt när det gäller filmer. Jag har gråtit mången tår till sorgliga filmscener.
På topp-fem listan hamnar:

Broarna i Madison county: Slutscenen där Meryl Streep sitter i bilen tillsammans med sin man. I bilen framför sitter hennes älskare Clint Eastwood. Regnet öser ner och hon är på väg att rusa ur sin bil för att följa med Clint. Han blinkar, svänger åt andra hållet och försvinner...

Ömhetsbevis: Debra Winger (vart tog hon vägen förresten?) ligger döende i cancer på sjukhuset och ska ta farväl av sina små söner. Denna scenen har jag sett tusen gånger.

Titanic: Ja det är töntigt, men scenen där Kate Winslet ligger och flyter på en dörr(?) i ett iskallt hav och Leo Dicaprio bara har ett litet isblock att hålla fast i...de tar farväl. Hon säger "Goodbye Jack" och han sjunker alldeles blå ner i ett kolsvart hav.

Gallipoli: Filmen kom 1981 och ingen annan kommer ihåg den. Den handlar om 2 australiska sprinters som skickas till Gallipoli under 1:a världskriget. Om vänskap där den ene dör i en dramatisk slowmotion-scen. En ung Mel Gibson. Gräsligt sorglig!

Höstlegender: Brad Pitts lillebror åker ut i krig. Brad kommer efter för att se till sin bror. Lillebrorsan ska spela hjälte och dör när han fastnar i ett taggtrådsstängsel och blir skjuten. Brad blir kär i sin brors tilltänkta fru som spelas av Julia Ormond. Många sorgliga scener i den filmen.

Om detta kan man säga att det är tur att det finns hushållspapper till tårarna och fjärrkontroll så att man kan byta kanal eller stänga av innan man blir alldeles förstörd.
Tur också för alla lidande små barn att det finns andra som skänker saker. Som inte är lika sentimentala som jag.
Och att det finns rika kändisar som gör sig ett namn på att hjälpa. Se bara på Angelina Jolie. Hon verkar något vrickad men gör kanske ett och annat gott här i världen.