Lördag - päsdag!

Vaknade rätt sent (extremt sent i andras ögon) efter en halvvaken natt. Observera halvvaken, inte halvnaken. K fick frossa och när febern går upp snabbt så kräks hon. Rakt ut på golvet kräktes hon. På min svarta stickade tröja med polokrage. Den är ny. Och kräksig. Hon är min lilla bakelse, min skatt och min stora kärlek - men jag klarar inte kräks. Även om det kommer från henne. Stackarn. Tog tempen som visade 40,6. Snabbt fram med Ipren som hon hatar. Efter några få timmar blev det lugnt igen och vi somnade.

Sambon var uppe lite tidigare än mig och försökte med alla medel väcka mig. Till slut tog han tag i anklarna och drog tills jag hamnade knästående på golvet med överkroppen som en pannkaka på sängen. Då är man trött! Men det var liksom bara att masa sig upp.

Resten av dagen spenderade jag mest här hemma undantaget några timmar med mamma.
Sambon förstår inte alls vårt förhållande. Det gör faktiskt knappt jag heller.
I hennes sällskap förvandlas jag till en obstinat tonåring. En rätt ilsken sådan. Jag vet inte vad det är men jag kan bli så otroligt irriterad.Jag blir irriterad bara jag tänker på det.

Jag och min mamma är så otroligt lika. Problemet är att vi tycker olika. Om allt känns det som ibland. När jag är arg på sjukvården försvarar hon den. När jag tycker nåt är snyggt så tycker hon att det är fult osv osv. Om jag vill få igång henne på allvar kan jag alltid glida in på ämnet politik. Ingen kritiserar ostraffat vår regering nämligen. Hon blir helt vild! Det är skoj...

Näe skämt åsido. Min mamma är verkligen jättesnäll. Hon ställer alltid upp när vi behöver med ganska kort varsel. Mamma är alltid mamma.

Det är väl så att det är likheterna man stör sig på. Och en dag finns hon inte där mer. Jag tar henne för givet och irriterar mig och blir obstinat men hon finns ju inte för evigt.

Tack mamma för att du är så snäll och förlåt för att jag alltid kommer att vara en ilsken tonårsdotter.
Tack för att du tvättade min kräksiga svarta tröja.