10 %

Jag har nu konstaterat att ca 10 % av våra ägodelar är bra saker. Resten skulle man nog nästan kunna slänga. Alttså 90 %. Jag är icke ensam om detta problem för när jag pratar med folk så är det bara de som nyss flyttat som gjort sig av med sitt skräp. Man hör ibland diskussioner om det " sopberg" som vi västerlänningar lämnar efter oss. Då har de inte tittat i folks garderober, vindar och källare för det är där det riktiga sopberget finns kan jag säga och mest finns det nog hos oss.

Jag blir bättre och bättre på att slänga. Men det är mina gamla synder jag får betala för nu. Då sparade jag allt! ALLT! Det är i denna röra jag röjer nu.
Jag gissar att vi kommer att slänga lika mycket när vi flyttat in i huset.

Dotterns rum är nu färdigmålat - Tack svärfar, nästan alla dörrar är färdiga, mycket är nedpackat och mycket är kastat och ny ytterdörr på plats. Den blev verkligen kanonfin!!! Också den vit såklart.
Men mycket återstår...alltför mycket känns det som.

Kanske får sätta igång igen nu...

Jag drömmer om...

Bara detta är över snart... Vi beräknar visning av lägenheten om 2-3 veckor. Innan dess måste allt vara klart. Kan nån tala om för mig hur det skall gå till? Jag vet att en massa människor renoverar konstant och de har också småbarn. Men jag fattar inte hur det går till! Sambon tyckte nog att idén om förrådet på Shurgard inte var så dum i alla fall, 1-0 till mig. Idag har jag målat en bit till i dotterns rum. Hon pockar på uppmärksamhet hela tiden. Stackarn!!!! Nu måste jag röja undan lite innan svärfar kommer till assistans. Till saken hör också att jag jobbar hela hela helgen. På måndag morgon är jag visserligen ledig men då kommer en ny ytterdörr att monteras. Hjälp mig! Vår diet den senaste tiden har bestått av hamburgare, pizza och annan fel mat. Kg upp, hur många vill jag inte ens tänka på.

Så jag drömmer om en smula ordning, lite ledighet och framförallt mer tid med min lilla flicka. Bara detta är över snart...

Jag drunknar....

Jag drunknar i projekt "Hemstajling"... Just nu är det verkligen inte roligt. Sambon har målat dörrar på löpande band. Både innedörrar och garderobsdörrar. Under tiden har jag gjort tafatta försök att slänga gammal skit som vi ju alla samlar på oss samt att packa ner i kartonger. Problemet är nu att det mer känns som om det kommer fram mer grejer hela tiden. Därför åkte jag till Shurgard och hyrde ett minimalt förråd för 399 kr i månaden. Där får vi in ca 20 kartonger. Jag trodde i min enfald att förråden både var större och billigare. Detta gjorde jag dessutom mot sambons vilja. Han förstod inte alls min idé.

Dessutom har jag idag målat i dotterns rum, den lilla fyra-åringen som undrar om vi glömt att vi har en dotter. Jag hade tänkt att det skulle bli en liten överraskning till sambon, men överraskningen kommer att bli att han tror att han kommit till en brottsplats. Jag har liksom fått stapla saker ovanpå varandra i ena halvan av detta överbelamrade rum och måla sidan som är fri. Samma sak i morgon fast då andra halvan. När jag började måla märkte jag att väggen inte bara sög färg, den DRACK färgen. Färg är dyrt. Vet inte ens om jag är nöjd med resultatet. Det märker jag i morgon.
Fast just nu känns det som om vi drunknar hela familjen - i våra egna saker.

Trött

Jag har den senaste veckan varit olidligt trött. Alldeles för mycket på jobbet och alldeles för mycket hemma. Ett alltför vanligt problem. Dessutom ska jag för en gångs skull gå ut på torsdag. Problemet är att jag inte har nåt att ta på mig. Det säger alla, men för min del är det faktiskt alldeles sant. Dessutom har jag ingen tid på mig att hitta nåt heller eftersom jag jobbar 2 kvällar denna veckan.

Vi håller ju på mig "stajling" av vår lägenhet och det är fullständigt kaos överallt. Jag spyr på röran. När allt detta är över ska jag bara lägga mig ner och sova. Det är det enda jag längtar efter just nu.

Jag var så trött på allting i förra veckan så jag tog semester i fredags. Gick till frissan och på vägen hem trampar jag i en hundbaj. ÄCKLIGT!!!! När jag kom hem upptäckte jag dessutom att jag glömt schampoot jag köpte hos frissan. Minnesförlust, förvirring eller bara stress. Såna saker händer nämligen hela tiden just nu. Kan också bero på att jag slog huvudet stenhårt i en fönsterbräda av marmor i onsdags. Jag fick en blå bula mitt i pannan som nu antagit en lätt gulaktig ton. Hoppas att den i alla fall hinner försvinna till på torsdag. När jag ska gå ut i kläderna som jag inte har hunnit köpa. Vad trött jag blir.

Inte riktigt i fas

Alltså jag och sambon är inte riktigt i fas med varandra. Jag har mentalt flyttat in i huset och han försöker få ordning på lägenheten och känner sig rätt stressad. När jag tittar på inredning och möbler tänker jag mer på vad som passar i huset än i lägenheten. Givetvis är det ju viktigt att det passar i huset men lika viktigt är att lägenheten ser bra ut på en framtida visning. Idag pratade de på TV dessutom om de fallande borättspriserna. Just our luck!!! STRESS!!!!

Sambon har gjort en jättefin TV/mediabänk av tre skåp inköpta på IKEA. Snygga handtag och ekskiva ovanpå så blir den kanon.

Har idag också ringt och diskuterat dagisplats för vår dotter på vår nya adress. Lite dåligt samvete fick jag faktiskt - även om jag vet att hon kommer att klara förändringen bäst av oss alla tre. Hon är supersocial. Allt annat än jag var i hennes ålder. Jag var handikappande blyg. Hon säger dessutom ifrån när hon blir irriterad på nåt. Vi har nog en del att tacka dagis för. Själv var jag hemma med mamma och behövde inte lära mig att hävde mig själv på samma sätt. I dagens rätt så tuffa tillvaro är det tyvärr en nödvändig egenskap.
Hon kommer att fixa det hur bra som helst. Och vi också...säkert. Eller nåt?!

Nu är det på riktigt!

Idag var det besiktning på huset. Det var faktiskt lite nervöst, tänk om huset inte var så bra som vi trodde. Men resultatet visade att vi känt rätt. Visserligen behövde fasaden målas om men i det stora hela tyckte besiktningsmannen att det var ett riktigt bra hus. Vi hade sån otrolig tur med vädret så att vi kunde sitta ute och fika. Underbart! Det känns så konstigt och avlägset samtidigt som det känns självklart att just vi ska bo där.

Jag är LYCKLIG! Riktigt, riktigt lycklig!

Dålig lekmamma

Jag tillhör de som inte tycker att det är särskilt skojigt att leka med mitt barn. Hur låter det? Många skulle säkert bli provocerade av en sån kommentar, medan andra tycker att det känns befriande att det finns fler som är av "icke-lekande art".
Jag tycker att det är helt ok att rita, göra halsband och pyssla i måttlig mängd. Men det där med att sitta i sandlådan eller prutta runt och leka bil tycker jag inte är särkilt skojigt.

Som tur är har vår dotter en underbar pappa som gärna brottas och leker lite vildare lekar. Han köpte en basketkorg som man har ute och den blev en given succé. Många gånger handlar det säkert om att man är så trött så att man helt enkelt inte orkar leka. Det är ju HEMSKT. Fy så tråkigt!!! Varje jul så tänker jag: Nu ska vi hitta på nåt skojigt pyssel. Julkort eller pepparkaksbak eller vad som helst. Det brukar sluta i smärre katastrof. Nu går det nog bättre för nu är hon ju lite större. Vi får väl se till jul vad det blir av det hela. Jag säger Tack Gode Gud för Dagis och Underbara Dagsifröknar med Massor av Idéer.

Höstmörker - Nej Tack!

"Jag gillar verkligen hösten, det är så mysigt för då kan man tända ljus och sitta inne och bara mysa" HALLÅ! Har man hört den förut eller? Jag vill kräkas när jag hör den kommentaren. Jämför med en ljus stilla sommarkväll, gärna vid havet. Det går alldeles utmärkt att tända ljus då också faktiskt. Och då snackar vi Mysigt!
Detta händer med mig på hösten:

1 Jag blir trött. Vill bara sova.
2 Jag blir grå och glåmig
3 Jag går upp i vikt
4 Jag blir tråkigare
5 Jag blir hårigare, det är bara att inse att man blir lite latare med rakning av
ben osv, när ändå ingen ser dem. Det blir dessutom kallare utan håren.

Den värsta kommentaren jag vet är den efter semestern. "Jag tycker faktiskt det är skönt att komma in i de vanliga rutinerna igen" De Vanliga rutinerna??? Skönt?? Det är väl inget skönt med det!? Man undrar ju hur deras semester varit? Jag har sagt det förut och säger det igen. In med mer "semesterkänsla" i vardagen. Jag hade gärna varit ledig resten av året och helst nästa år också.
Visst är det härligt med höga klara dagar, men bara när man är ledig. Annars är det ju mörkt. Mörkt när man kommer till jobbet och mörkt när man går hem.
Det blir nog ett glas vin till helgen i alla fall, eller kanske två...

Om Barnuppfostran

När jag fick hem min lilla bäbisflicka för 4 år sedan var det ingen som nämnde 4-årstrotset. Eller rättare sagt, det var det säkert men jag svävade på rosa moln och tog inte riktigt in all information. Nu befinner jag mig mitt i en trotsperiod och detta är JOBBIGT!

Häromdagen i affären: -Mamma, vad är det för dag idag? Det är söndag säger jag och förstår att hon syftar på lördagsgodis. -Men mamma, vi kan ju köpa godis idag och spara till lördag eller till julen, säger hon. Vi står vid väggen av smågodis som är typ 2 meter hög och 15 femton meter lång. Nej, säger jag. Du proppade i dig godis hela dagen igår och du får faktiskt vänta till nästa lördag. -Ja, men vi kan ju köpa godis idag och spara till NÄSTA LÖRDAG ELLER TILL JULEN, FATTAR DU? skriker hon med utsträckta armar. Folk fnissar runt omkring. Detta ger henne extra bränsle...Hon upprepar meningen ett par gånger till fast nu ännu lite högre. Jag gör som supernannyn på TV. Jag går fram sätter mig på knä, tittar henne i ögonen och säger lugnt men bestämt. Vi köper godis nästa lördag. Idag blir det inget godis. Kom nu så går vi!! Hon går fram och ställer sig 1 cm från godiset och säger -Då vill jag titta på godiset en stund. Jag försökte locka henne med mig utan resultat. Då tröttnade jag totalt, sa några väl valda ord (kanske inte så genomtänkta...)lyfte upp henne och med gallskrik i örat stegade jag fram till min sambo som i godan ro stod vid tidningshyllan och bläddrade och ställde henne hos honom. Jag skulle tro att skriken hördes ett par kvarter bort. Genomsvettig gick jag och gömde mig bakom tvål/schampohyllan.

Varför dessa utbrott i affärer? Förstår verkligen dessa små gynnare att det är där utbrotten får bästa effekt? Jag menar detta är ju bara ett i raden av utbrott.

Jag älskar mitt barn över allt annat. Inget går upp mot henne och hon är ju den underbaraste som finns. Men jag förstår inte att hon kan vara så där fullständigt änglalik en hel dag - tills vi kommer till affären. Grejen är den att vi aldrig låtit henne gråta, skrika eller gnälla sig till nånting. Jag kan bara konstatera att i såna lägen handlar det om en maktkamp där den som uthärdar längst vinner. Hon blev lessen efteråt och bad om förlåtelse. Och självklart gör man det, men det tog lite tid denna gången för jag blev riktigt arg.
Nu ligger hon i sin säng och ser så där änglalik ut och man har svårt att förstå hur man nånsin kan bli arg - ända tills vi hamnar i affären igen.

Godnatt