måndag 11 maj 2009

Springtime = Happiness

Vädret den senaste tiden har ju varit allt annat än dåligt, förutom några dagar i förra veckan när jag höll på att frysa ihjäl. Allt blommar och är grönt och fint. Det känns som om man har sovit hela vintern. Grannarna börjar också synas till när de springer mellan grillen och köket. Allt detta är UNDERBART!

Jag har rensat ogräs som aldrig förr. Förra året var vi mitt i flytten och det tog ett tag innan jag insåg att det var vår trädgård. Det kändes som om jag var ute och rotade i nån annans rabatter. Nu blommar snart syrenerna, visserligen alldeles för tidigt, men ändå...Sniff, sniff!

Idag ska jag och lilla K på besök i hennes blivande skola. Mitt lilla barn ska börja nollan till hösten. Hjälp, tänker jag och ser henne genast som obstinat femtonåring på drift. Det är ju några år till dess. Thank God for that. Hon håller på att lära sig att säga rena S, utan att läspa. Det har blivit skådespelar-S istället. Ungefär som Sean Connery. Ssscch...typ. Snart kommer hon att tappa sin första tand. Och själv blir man bara äldre.

Jag och sambon hade en liten diskussion om ålder häromdagen. Han kände det som att man är ju liksom Off The Market. Vad han hade i tankarna kan man ju bara drömma om. Men, man kan ju vara en hyfsat ok 40-åring kontrade jag. En M.I.L.F då eller?
Jag känner ett sting av 40-årskris. Jag vill faktiskt inte bli äldre än så här. Nu räcker det liksom.
Kan tom tänka mig Botox i framtiden. Fast bara i pannan. Visserligen kan man ju inte höja på ögonbrynen men man får väl grimasera på annat sätt för att visa förvåning eller missnöje.
Man blir ju rädd för sig själv. Jag har inga direkta problem med rynkor. Det finns andra problem att ta tag i. Om jag säger så här: Mullighet = mindre antal rynkor, så kan ni själva räkna ut mitt största problem. Det ska jag ta tag i nästan med en gång.

Eller kanske i morgon...