Änglar

Han ser så sorgsen ut där han står.. Mannen står mitt i korsningen vid Domkyrkan. I handen håller han en hatt. Han är smutsig och hans ben är krokiga. Han skakar i kylan. Han tittar på oss som springer förbi..vi vars största problem är att hinna med, att lyckas hitta den där perfekta julklappen så att alla blir nöjda. Någon kanske stannar till då och då..men de flesta gör som jag. Tittar åt ett annat håll..blundar. Plötsligt möter jag hans blick..tittar bort och går några steg till. Sen vänder jag tillbaka och går fram och lägger en peng i hatten. Han tittar på mig och ler lite... Det känns hemskt.

Tiggare ser man hela tiden, men det är nåt speciellt med mannen i korsningen. Han är verkligen tiggare. På riktigt. Man ser det i hans blick... Vid jul blir vi extra givmilda, vi som har allt. Vi dövar vårt dåliga samvete och hoppas att vår givmildhet ska räcka ett helt år till nästa jul...vi glömmer och springer vidare.

Vintern är kall i år igen. Kall och snövit... Snön ligger som spraygrädde över marken. Så länge den är kall och torr är det helt ok. Det är vackert med kalla dagar, vit snö och blå himmel... Det tycker till och med jag. Julen närmar sig alltför snabbt och jag hinner inte med. Den riktiga julstämningen vill inte infinna sig. Jag bestämmer mig för att göra mitt bästa.

Ibland händer det att man möter personer som det känns som man har känt hela livet. Som om man träffats förut. Som om de känner till allt om en och accepterar allt utan förbehåll. De är sällsynta och blir därför väldigt betydelsefulla...De rör ens hjärta och allra innersta själ. Någon som verkligen bryr sig om på riktigt och någon att bry sig om tillbaka. På riktigt. Det är en gåva att vara rädd om. En ynnest. En tvillingsjäl. Har man riktig tur får man behålla den gåvan länge länge...
Att vakta och att bli vaktad av...En ängel utan vingar...