tisdag 25 december 2007

Päs, päs, päs

Julen är över och jag känner mig också över. Igår hos mamma och pappa och idag hos sambons bror med familj. En helt ok jul faktiskt. Inte julklappsmässigt för min del men det gör inget! Vi har ju köpt ett helt hus. Lilla dottern fick high-score på julklappar. Vilket berg! Det gör inget. Hon ska skämmas bort på jul. Vi köper inte så mycket leksaker och krafs under resten av året och vi köper inte heller svindyra saker nu heller men vi köper mycket saker.

Bäst gillade hon nog sin prinsessklänning. En gräslig sak i rosa tyll. Ju glammigare desto bättre i hennes värld!

I morgon ska jag jobba. Inte alls kul. Inte på något sätt kul. JAG VILL VARA LEDIG!!!

Nu måste jag nog kolla vad sambon sitter och gapskrattar åt på tv.
Natti

söndag 23 december 2007

Jul, jul strålande jul....

Jag har faktiskt fått gjort en del på listan. Jag har städat, även om det är stökigt igen. Man är ju ingen städpolis heller. Dessutom är jag lika duktig på att stöka till de som de andra två i familjen.
Vi har skaffat gran - en vanlig rödgran som säkert kommer att barra redan i morgon. Vi har klätt granen. Jag har stressat igenom affärerna och fixat de sista klappsen och jag har skaffat en skinka. De hade bara 3-kilos skinkor kvar så det fick det bli. I morgon får den åka in i ugnen för griljering. MMMMmmmums! I love julskinka.
Jag har också slagit in en del julklappar. Dottern kommer att få slaget av alla paket. Det är verkligen knäppt. Snacka om konsumtionssamhälle.

I morgon kväll ska jag bara päsa framför Tv:n.
Julefrid...

fredag 21 december 2007

Att jag aldrig lär mig???


Herregud, vad jag ligger efter i planeringen! Detta har jag kvar att göra:

1. Städa färdigt
2. Julpynta - ja, jag vet 3 dagar kvar till jul.
3. Köpa gran, förra året tog de slut och fick köpa en svindyr gran som barrade ändå.
4. Köpa resterande klappar. 3 pers kvar att handla till.
5. Köpa skinka och annan mat
6. Griljera skinka
7. Klä granen
8. slå in julklapparna
9. Fira jul


Alltså, jag är kass på planering! Tidsoptimist ut i fingerspetsarna. Samtidigt kan jag reta ihjäl mig på alla rediga människor som är klara flera veckor i förväg. Det bakas och handlas och pyntas...
Jag är ingen bak-människa. Jo, kanske om jag inte var tvungen att jobba så mycket och på knäppa tider. Då kanske man skulle ha lite ork över. I nästa liv kanske...

Igår var vi i Ullared. Detta shoppingparadis. I love Ullared!!!! Mycket skräp men mycket bra också. Särskilt till barn. Det kostar ju ingenting. Nästan. Jag har bunkrat med underkläder, schampo och rengöringsmedel. Mycket julklappar till dottern blev det också. Sambon var med också. Han vet att det är dags för en tur när fryspåsarna börjar ta slut.
Det är en grej det här med Ullared. Man går och går och går. Man köper saker man inte behöver, men det är det som är så skoj. Sjukt? Javisst. Men jag blir lycklig.

Nästa år ska vi ha jul i nya huset. Då kanske det krävs bättre planering...

GOD JUL!

måndag 10 december 2007

Lugn och ro

Det är så skönt att få ha lite ro i sinnet. Visserligen är man ju lite nervös inför framtiden ändå...men inte alls på samma sätt.
Det finns så mycket att se fram emot. Trädgården, mer yta, nytt kök och badrum i ett gammalt charmigt hus. Och framförallt egna väggar. Egna små projekt att ta tag i.

Det blir ju annorlunda att flytta ut från storstan men just nu känns det bara spännande.

Nu ska vi snart fira jul i lugn och ro. Bara njuta av ledigheten. Jag kan ju erkänna att jag inte hunnit få fram en enda julsak än. Jag brukar inte ha så mycket men adventsstjärnor i fönstret brukar det i alla fall bli. Kanske borde gå ner i källaren och leta fram julkartongen.

onsdag 5 december 2007

SÅLD!


Vi kan andas ut...lägenheten är såld! Livet har återvänt. Förra veckan var gräslig och jag kan faktiskt inte påminna mig att jag nånsin mått så dåligt. Jag var bokstavligen nära att kollapsa. Alla förväntningar, allt hårt slit, all oro, alla sömnlösa nätter och dessutom mediernas frosseri i bostadsmarknadens nedgång (och som i sig bidrog till ytterligare nedgång) och allas åsikter runt omkring oss gjorde att jag till slut bröt ihop fullständigt på jobbet.

Efter visning nr två med endast 1 spekulant som inte ens var intresserad rasade allt och vi började tänka tanken att vi kanske skulle bli tvungna att bryta köpekontraktet på huset och dessutom gå därifrån med en jättelik skuld. Vi insåg också att vi skulle behöva vänta till mitten av januari och försöka sälja lägenheten igen och behöva leva i ovisshet under hela julen.

Vi bestämde med mäklaren att ha en visning till, som skulle ägt rum idag. Men i fredags tog vi med dottern till en närbelägen lite restaurang och åt middag. Det blev några öl också faltiskt.
När vi kom hem hade mäklaren försökt att få tag på oss. Ett par ville komma och titta redan på lördagen. Upp på lördag morgon och städa igen. De tittade och sen fick vi ett BUD! Inte ett kalasbud men ett bud i alla fall. Vi försökte höja lite men till slut möttes vi på halva vägen och igår skrev vi kontrakt. UNDERBART!

Ok, vi fick inte riktigt det vi hoppades på men det spelar ingen roll. Vi klarar husaffären och vi behöver inte oroa oss för framtiden på samma sätt. Och framförallt så kan vi fira jul i lugn och ro. Det är värt hur mycket som helst. Vi är så nöjda och glada.

Och framförallt så vågar sambon titta på bilderna på huset. Vi kan drömma tillsammans.

Snart ska det firas. Yes, Yes, YES!!!!!

tisdag 27 november 2007

Vi lever på hoppet

Första visningen är över och man kan väl inte påstå att det var någon rusning direkt. 2 st har satt upp sig som intresserade i alla fall. Det är ju en visning i morgon också så vi lever på hoppet som sagt.

Måste upp tidigt i morgon och fixa det sista. Att leva i ovisshet är det värsta som finns. Jag står inte ut.
Jag ber till alla sälja-lägenhetsgudar som finns att allt går bra.

fredag 23 november 2007

SHOWTIME!


I morgon har vi visning på vår lägenhet. Det som vi kämpat så för, varit nervösa och oroliga för...nu är det äntligen dags. För mig är det lite dubbla känslor. Jag älskar verkligen vår lilla lägenhet! Det känns konstigt att andra ska gå runt här och bedöma vårat "boställe".

Häromdagen började jag gråta nåt alldeles hejdlöst. Jag tänkte tillbaka på när vi kom hem från BB med vårt lilla, lilla knyte. Sambon och tillika den oerhört stolte fadern gick runt med den alldeles nya lilla människan och visade henne runt i hennes nya bostad. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag kunde inte få stopp på det.

Nu ska man komma ihåg att jag är oerhört sentimental när det gäller vissa saker.
I det här fallet är det också så att vi ju ska lämna storstan. Jag är så där bra på förändringar faktiskt. Oftast blir det ju jättebra när förändringen väl är genomförd. Jag kan faktiskt inte komma på en enda gång när det inte blivit bra, så det blir det nog den här gången också.

Det kanske inte ens är någon som vill köpa den. Vad vet jag? Men om några dagar får vi svaret.

fredag 16 november 2007

Don't worry, be happy...

Jag skulle vilja skriva lite om roliga saker, men jag kan inte. Är inte på humör. Jag är så förtvivlat orolig över framtiden. Har vi gjort fel? Vi kanske inte skulle köpt huset? Tänk om allt rasar? Tänk om vi inte får sålt lägenheten? Tänk om inte om fanns. Ovissheten är det värsta som finns.

Jag mår fysiskt illa av oro. Nästa lördag är det visning. Då får vi besked. Då vet vi om det går åt fanders eller ej. Jag vill bara sova fram till dess.

Vi kanske satsade på fel häst den här gången. Vi som aldrig satsar nånting.

Mojito med extra mycket sprit i



Inför fotograferingen av lägenheten gjorde jag som alla andra. Jag köpte 1 kg vardera av lime och citroner. Vad göra med dessa efter visningarna. Jo, självklart ska jag göra Mojito.





Här är receptet:

4 cl ljus rom
4 cl sockerlag
myntablad
0,5 st limefrukt
krossad is
sodavatten

1. Man krossar myntablad och lime i klyftor tillsammans med sockerlagen. En knapp handfull mynta ska vara lagom. Mynta och lime ska smaka lika mycket.

2. När blandningen känns lagom fyller man glaset med krossad is och häller över rommen, toppar med sodavatten och rör om

3. Dekorera lämpligtvis med skivad lime och myntakvist.

onsdag 14 november 2007

I'm going down....

Nu är det klart! Homestajlingen alltså. Jag trodde att jag skulle duka under av trötthet under helgen. I måndags var fotografen här och tog bilder och efter det åkte jag och sambon och käkade.

Den senaste tidens spekulationer om "bostadskris" "tvärnit på bostadsrättsmarknaden" och andra upplyftande rubriker har ju gjort att vi nästan gått i kvav här hemma. Vi är också experter på att förutsätta det värsta scenariot: Nämligen att det inte kommer någon och tittar över huvudtaget. Inga bud. Vi har tom gått så långt i vårt katastroftänkande att vi är beredda på att bryta kontraktet med huset och gå därifrån med förlorad handpenning på 275 000. Det är om det inte kommer några bud alls. Då har vi nämligen inget annat val. Snälla människor runt omkring säger att det är klart att ni får sålt lägenheten. Varför skulle ni inte få det? Gamarna runt om oss som tyvärr finns lite överallt delar gärna med sig av spekulationer om bostadsmarknaden, räntor m,m. Alla är helt plötsligt experter.

Jag ber till alla gudar att vi får sålt lägenheten... Jag vet inte vad jag gör om detta inte går i lås...

lördag 3 november 2007

Ljuset i tunneln...



Nu börjar det faktiskt likna nåt. Jag trodde det aldrig men nu har vi snart gått igenom varenda skrymsle i lägenheten. Idag röjde jag i sovrummet. Jag har en viss benägenhet att samla på diverse inredningstidningar. Det är lite kul att titta i dem, även i de gamla. Jag har Elle interiör från 1995. Normalt? Nä, troligtvis inte.
Det bryr jag mig inte om.

Idag lyfte jag t.o.m upp våra sängar ur sängramen för att dammsuga där. Det var faktiskt lite överkurs för att vara mig. Jag kom plötsligt att tänka på Evelyn i Äntligen hemma. Hon gjorde så i ett av programmen. Hon var ju störtskön. Lärde oss svenskar att städa på svengelska.

Halloween ja. Vad ska man säga om det? Makalöst att föräldrar låter sina ungar gå runt och tigga godis i grannskapet. Kalla mig tråkig, men jag menar "Bus eller Godis"
Måste vi föra över alla amerikanska seder och göra dem till våra? Vad händer om man säger bus? Blir huset invirat i dasspapper eller kommer det att regna ägg över husfasaden? Kanske en risk man får ta. Då vet ungarna det nästa år. Det är ingen idé att ringa på här. Här bor nämligen en surkärring som tycker direkt illa om traditioner som handlarna hittat på för att sälja mer godis.
Sån är jag.

fredag 2 november 2007

Inte nu...

Jaha, så gick jag och blev sjuk också. Det var ju bra - inte!
Jag riktigt kände hur irriterad sambon blev när han kom hem igår och hittade mig på soffan. Kommentaren - Jaha, och det var ju rätt läge, satt ju fint. Det är ju han som har smittat mig. Jag förstår att han känner sig stressad. Vi har ju rätt mycket att göra om man säger så.
Vi har helgen på oss sen ska de stora sakerna vara färdiga. Mamma har lovat komma till undsättning. Om jag nu inte smittat ner henne också vill säga.

Snart är det jul igen. Jag blev glad igår när jag fick reda på att jag får semester både julafton och juldagen. Sammanlagt 6 dagars ledighet. Nästa jul firas väl i huset kan jag tänka. Spännande! Min familj har redan bjudit in sig själva.
Jag tycker nog egentligen ganska mycket om julen. I alla fall dagarna precis runt jul. Sen kan jag tycka att det stressas och handlas alldeles för mycket och det är lätt att dras med i karusellen med dyra julklappar till barnen och alla andra släktingar. Egentligen vill jag bara vara ledig och umgås i lugn och ro med min familj, titta på nån film, käka nötter och dricka vin. Päsa helt enkelt!
Känna lite ro.

måndag 29 oktober 2007

10 %

Jag har nu konstaterat att ca 10 % av våra ägodelar är bra saker. Resten skulle man nog nästan kunna slänga. Alttså 90 %. Jag är icke ensam om detta problem för när jag pratar med folk så är det bara de som nyss flyttat som gjort sig av med sitt skräp. Man hör ibland diskussioner om det " sopberg" som vi västerlänningar lämnar efter oss. Då har de inte tittat i folks garderober, vindar och källare för det är där det riktiga sopberget finns kan jag säga och mest finns det nog hos oss.

Jag blir bättre och bättre på att slänga. Men det är mina gamla synder jag får betala för nu. Då sparade jag allt! ALLT! Det är i denna röra jag röjer nu.
Jag gissar att vi kommer att slänga lika mycket när vi flyttat in i huset.

Dotterns rum är nu färdigmålat - Tack svärfar, nästan alla dörrar är färdiga, mycket är nedpackat och mycket är kastat och ny ytterdörr på plats. Den blev verkligen kanonfin!!! Också den vit såklart.
Men mycket återstår...alltför mycket känns det som.

Kanske får sätta igång igen nu...

fredag 26 oktober 2007

Jag drömmer om...


Bara detta är över snart... Vi beräknar visning av lägenheten om 2-3 veckor. Innan dess måste allt vara klart. Kan nån tala om för mig hur det skall gå till? Jag vet att en massa människor renoverar konstant och de har också småbarn. Men jag fattar inte hur det går till! Sambon tyckte nog att idén om förrådet på Shurgard inte var så dum i alla fall, 1-0 till mig. Idag har jag målat en bit till i dotterns rum. Hon pockar på uppmärksamhet hela tiden. Stackarn!!!! Nu måste jag röja undan lite innan svärfar kommer till assistans. Till saken hör också att jag jobbar hela hela helgen. På måndag morgon är jag visserligen ledig men då kommer en ny ytterdörr att monteras. Hjälp mig! Vår diet den senaste tiden har bestått av hamburgare, pizza och annan fel mat. Kg upp, hur många vill jag inte ens tänka på.

Så jag drömmer om en smula ordning, lite ledighet och framförallt mer tid med min lilla flicka. Bara detta är över snart...

torsdag 25 oktober 2007

Jag drunknar....


Jag drunknar i projekt "Hemstajling"... Just nu är det verkligen inte roligt. Sambon har målat dörrar på löpande band. Både innedörrar och garderobsdörrar. Under tiden har jag gjort tafatta försök att slänga gammal skit som vi ju alla samlar på oss samt att packa ner i kartonger. Problemet är nu att det mer känns som om det kommer fram mer grejer hela tiden. Därför åkte jag till Shurgard och hyrde ett minimalt förråd för 399 kr i månaden. Där får vi in ca 20 kartonger. Jag trodde i min enfald att förråden både var större och billigare. Detta gjorde jag dessutom mot sambons vilja. Han förstod inte alls min idé.

Dessutom har jag idag målat i dotterns rum, den lilla fyra-åringen som undrar om vi glömt att vi har en dotter. Jag hade tänkt att det skulle bli en liten överraskning till sambon, men överraskningen kommer att bli att han tror att han kommit till en brottsplats. Jag har liksom fått stapla saker ovanpå varandra i ena halvan av detta överbelamrade rum och måla sidan som är fri. Samma sak i morgon fast då andra halvan. När jag började måla märkte jag att väggen inte bara sög färg, den DRACK färgen. Färg är dyrt. Vet inte ens om jag är nöjd med resultatet. Det märker jag i morgon.
Fast just nu känns det som om vi drunknar hela familjen - i våra egna saker.

söndag 14 oktober 2007

Trött

Jag har den senaste veckan varit olidligt trött. Alldeles för mycket på jobbet och alldeles för mycket hemma. Ett alltför vanligt problem. Dessutom ska jag för en gångs skull gå ut på torsdag. Problemet är att jag inte har nåt att ta på mig. Det säger alla, men för min del är det faktiskt alldeles sant. Dessutom har jag ingen tid på mig att hitta nåt heller eftersom jag jobbar 2 kvällar denna veckan.

Vi håller ju på mig "stajling" av vår lägenhet och det är fullständigt kaos överallt. Jag spyr på röran. När allt detta är över ska jag bara lägga mig ner och sova. Det är det enda jag längtar efter just nu.

Jag var så trött på allting i förra veckan så jag tog semester i fredags. Gick till frissan och på vägen hem trampar jag i en hundbaj. ÄCKLIGT!!!! När jag kom hem upptäckte jag dessutom att jag glömt schampoot jag köpte hos frissan. Minnesförlust, förvirring eller bara stress. Såna saker händer nämligen hela tiden just nu. Kan också bero på att jag slog huvudet stenhårt i en fönsterbräda av marmor i onsdags. Jag fick en blå bula mitt i pannan som nu antagit en lätt gulaktig ton. Hoppas att den i alla fall hinner försvinna till på torsdag. När jag ska gå ut i kläderna som jag inte har hunnit köpa. Vad trött jag blir.

måndag 8 oktober 2007

Inte riktigt i fas

Alltså jag och sambon är inte riktigt i fas med varandra. Jag har mentalt flyttat in i huset och han försöker få ordning på lägenheten och känner sig rätt stressad. När jag tittar på inredning och möbler tänker jag mer på vad som passar i huset än i lägenheten. Givetvis är det ju viktigt att det passar i huset men lika viktigt är att lägenheten ser bra ut på en framtida visning. Idag pratade de på TV dessutom om de fallande borättspriserna. Just our luck!!! STRESS!!!!

Sambon har gjort en jättefin TV/mediabänk av tre skåp inköpta på IKEA. Snygga handtag och ekskiva ovanpå så blir den kanon.

Har idag också ringt och diskuterat dagisplats för vår dotter på vår nya adress. Lite dåligt samvete fick jag faktiskt - även om jag vet att hon kommer att klara förändringen bäst av oss alla tre. Hon är supersocial. Allt annat än jag var i hennes ålder. Jag var handikappande blyg. Hon säger dessutom ifrån när hon blir irriterad på nåt. Vi har nog en del att tacka dagis för. Själv var jag hemma med mamma och behövde inte lära mig att hävde mig själv på samma sätt. I dagens rätt så tuffa tillvaro är det tyvärr en nödvändig egenskap.
Hon kommer att fixa det hur bra som helst. Och vi också...säkert. Eller nåt?!

fredag 5 oktober 2007

Nu är det på riktigt!

Idag var det besiktning på huset. Det var faktiskt lite nervöst, tänk om huset inte var så bra som vi trodde. Men resultatet visade att vi känt rätt. Visserligen behövde fasaden målas om men i det stora hela tyckte besiktningsmannen att det var ett riktigt bra hus. Vi hade sån otrolig tur med vädret så att vi kunde sitta ute och fika. Underbart! Det känns så konstigt och avlägset samtidigt som det känns självklart att just vi ska bo där.

Jag är LYCKLIG! Riktigt, riktigt lycklig!

torsdag 4 oktober 2007

Dålig lekmamma



Jag tillhör de som inte tycker att det är särskilt skojigt att leka med mitt barn. Hur låter det? Många skulle säkert bli provocerade av en sån kommentar, medan andra tycker att det känns befriande att det finns fler som är av "icke-lekande art".
Jag tycker att det är helt ok att rita, göra halsband och pyssla i måttlig mängd. Men det där med att sitta i sandlådan eller prutta runt och leka bil tycker jag inte är särkilt skojigt.

Som tur är har vår dotter en underbar pappa som gärna brottas och leker lite vildare lekar. Han köpte en basketkorg som man har ute och den blev en given succé. Många gånger handlar det säkert om att man är så trött så att man helt enkelt inte orkar leka. Det är ju HEMSKT. Fy så tråkigt!!! Varje jul så tänker jag: Nu ska vi hitta på nåt skojigt pyssel. Julkort eller pepparkaksbak eller vad som helst. Det brukar sluta i smärre katastrof. Nu går det nog bättre för nu är hon ju lite större. Vi får väl se till jul vad det blir av det hela. Jag säger Tack Gode Gud för Dagis och Underbara Dagsifröknar med Massor av Idéer.

onsdag 3 oktober 2007

Höstmörker - Nej Tack!

"Jag gillar verkligen hösten, det är så mysigt för då kan man tända ljus och sitta inne och bara mysa" HALLÅ! Har man hört den förut eller? Jag vill kräkas när jag hör den kommentaren. Jämför med en ljus stilla sommarkväll, gärna vid havet. Det går alldeles utmärkt att tända ljus då också faktiskt. Och då snackar vi Mysigt!
Detta händer med mig på hösten:

1 Jag blir trött. Vill bara sova.
2 Jag blir grå och glåmig
3 Jag går upp i vikt
4 Jag blir tråkigare
5 Jag blir hårigare, det är bara att inse att man blir lite latare med rakning av
ben osv, när ändå ingen ser dem. Det blir dessutom kallare utan håren.

Den värsta kommentaren jag vet är den efter semestern. "Jag tycker faktiskt det är skönt att komma in i de vanliga rutinerna igen" De Vanliga rutinerna??? Skönt?? Det är väl inget skönt med det!? Man undrar ju hur deras semester varit? Jag har sagt det förut och säger det igen. In med mer "semesterkänsla" i vardagen. Jag hade gärna varit ledig resten av året och helst nästa år också.
Visst är det härligt med höga klara dagar, men bara när man är ledig. Annars är det ju mörkt. Mörkt när man kommer till jobbet och mörkt när man går hem.
Det blir nog ett glas vin till helgen i alla fall, eller kanske två...

tisdag 2 oktober 2007

Om Barnuppfostran



När jag fick hem min lilla bäbisflicka för 4 år sedan var det ingen som nämnde 4-årstrotset. Eller rättare sagt, det var det säkert men jag svävade på rosa moln och tog inte riktigt in all information. Nu befinner jag mig mitt i en trotsperiod och detta är JOBBIGT!

Häromdagen i affären: -Mamma, vad är det för dag idag? Det är söndag säger jag och förstår att hon syftar på lördagsgodis. -Men mamma, vi kan ju köpa godis idag och spara till lördag eller till julen, säger hon. Vi står vid väggen av smågodis som är typ 2 meter hög och 15 femton meter lång. Nej, säger jag. Du proppade i dig godis hela dagen igår och du får faktiskt vänta till nästa lördag. -Ja, men vi kan ju köpa godis idag och spara till NÄSTA LÖRDAG ELLER TILL JULEN, FATTAR DU? skriker hon med utsträckta armar. Folk fnissar runt omkring. Detta ger henne extra bränsle...Hon upprepar meningen ett par gånger till fast nu ännu lite högre. Jag gör som supernannyn på TV. Jag går fram sätter mig på knä, tittar henne i ögonen och säger lugnt men bestämt. Vi köper godis nästa lördag. Idag blir det inget godis. Kom nu så går vi!! Hon går fram och ställer sig 1 cm från godiset och säger -Då vill jag titta på godiset en stund. Jag försökte locka henne med mig utan resultat. Då tröttnade jag totalt, sa några väl valda ord (kanske inte så genomtänkta...)lyfte upp henne och med gallskrik i örat stegade jag fram till min sambo som i godan ro stod vid tidningshyllan och bläddrade och ställde henne hos honom. Jag skulle tro att skriken hördes ett par kvarter bort. Genomsvettig gick jag och gömde mig bakom tvål/schampohyllan.

Varför dessa utbrott i affärer? Förstår verkligen dessa små gynnare att det är där utbrotten får bästa effekt? Jag menar detta är ju bara ett i raden av utbrott.

Jag älskar mitt barn över allt annat. Inget går upp mot henne och hon är ju den underbaraste som finns. Men jag förstår inte att hon kan vara så där fullständigt änglalik en hel dag - tills vi kommer till affären. Grejen är den att vi aldrig låtit henne gråta, skrika eller gnälla sig till nånting. Jag kan bara konstatera att i såna lägen handlar det om en maktkamp där den som uthärdar längst vinner. Hon blev lessen efteråt och bad om förlåtelse. Och självklart gör man det, men det tog lite tid denna gången för jag blev riktigt arg.
Nu ligger hon i sin säng och ser så där änglalik ut och man har svårt att förstå hur man nånsin kan bli arg - ända tills vi hamnar i affären igen.

Godnatt

söndag 30 september 2007

Homestajling

Vi har just påbörjat operation "vi-ska-stajla-upp-vår-lägenhet-så-att-vi-får-bästa-möjliga-pris-för-den".
Tidigare har det inte varit så lätt att få med sambon ut i möbel- och inredningsaffärer, men nu är det inga problem alls. Han har nämligen lagt över huvudansvaret för själva stajlingen på mig. Han sa "-jag litar fullständigt på att du vet vad som är snyggt" innan vi betalade 3000 för den nya mattan till vardagsrummet. Plötsligt känner jag mig som Lulu Carter när jag går runt i möbelaffärerna och färgbutikerna. Fast kanske inte riktigt ändå... Utan cowboy-hatt och ultra på läpparna i så fall...
Nu har han börjat prata om platt-tv också. Jag vet att alla andra har det, men vår tv har funkat alldeles utmärkt. Oavsett så är tv utan konkurrens den absolut fulaste möbeln som finns, men ack så nödvändig.

Vi tror ju faktiskt att om vi fixar iordning lägenhet med små trix och knep så kommer vi att få tillbaka de pengarna vid försäljningen. Möblerna tar man ju med sig till huset. Det är väl bara att köra på och hoppas att det funkar.

Den nya mattan blev jättefin.

fredag 28 september 2007

Ro i sinnet....

Det börjar sjunka in nu - husköpet. Jag är faktiskt riktigt, riktigt glad. Jag vågar inte riktigt känna mig lycklig. Huset ska ju besiktigas också.
Min pappa säger alltid att jag är expert på att måla fan på väggen och det är sant.
Jag har tittat lite försiktigt i möbelkataloger och fantiserat fram olika idéer.
Detta blir bra!

tisdag 25 september 2007

VI GJORDE DET! VI KÖPTE HUSET!!!


Vi köpte huset! Jag kan knappt fatta det....
Alldeles för tidigt kom jag till banken. Nervös och lätt illamående. Alla de värsta tankarna malde i huvudet på mig.
Vår banktant är rätt cool och när hon började räkna så insåg vi att drömmen faktiskt var möjlig! Jag tittade på sambon och såg att han såg rätt cool ut han också. Vi insåg att det inte var nåt att vänta på utan ringde mäklaren och hon ville att vi skulle skriva papper med en gång. Så nu har vi gjort det. YES!

To Hell And Back del IV


Igår var vi och tittade på huset igen. På vägen dit ville jag bara vända och åka hem igen. Min sambo också. Mest för att skonas från besvikelse om affären inte blir av.
Sambon som vandrat dödsskuggans dal hela helgen fick tillbaka färgen i ansiktet och han skrattade faktiskt lite också. Yes, tänkte jag.

Om en liten stund ska vår lägenhet värderas. Det mesta hänger faktiskt på det. Undrar om det funkar att tända några ljus. Det ösregnar idag.
Kl 15 ska vi till banken och det är då avgörandet ska ske. Nä, nu vill jag kräkas igen. Det känns som om jag står ovanför en avgrund och tar klivet rakt ut i luften.
Är det normalt?
Det känns som om folk gödslar med pengar nuförtiden. Vi har nog gått igenom de flesta av våra vänners ekonomi. "Ja, men herregud de har ju en miljon mer i lån än vad vi skulle ha...Hur fan klarar de av det då?" osv.

Ja, vi är alltså inte framme än....vid beslutet alltså, men snart. Gulp...

måndag 24 september 2007

To Hell And Back del III

Alltså detta har varit den värsta helgen i mannaminne. Läget är följande: Vårt bud på huset är fortfarande högst. Mäklaren ringde till slut och frågade när vi kan skriva papper vid ev affär.
Herregud kan vi få mer betänketid, typ 1 år eller nåt? Vi pendlar i våra tankegångar hela tiden. Ja, det kanske är en kanonaffär, ska man köpa så ska man göra det nu osv, osv. Sen har vi också lite av katastroftänkande. Tänk om räntorna går upp till 10%. Då är vi bra rökta kan man säga. Det är alla andra också men det hjälper ju inte oss.
Tänk om man aldrig kan unna sig nånting? Är det värt det? Måste vi sälja vår båt (som är vår livsstil och vårt allt).

Det svåra är att inte lyssna på alla andra. Eller rättare sagt att inte låta sig påverkas. De flesta tycker att vi ska slå till.
Vi har tom promenerat omkring i det aktuella området för att skaffa oss en bättre bild.

Om någon skulle komma med ett högre bud nu så är det ajöss med huset. Vi går inte längre.

Vi ska i alla fall titta på huset en gång till. Vi måste också prata med banken och sätta oss och gå igenom allt på riktigt. Först då vet vi.

Blir det inte detta huset så tänker jag inte titta på hus på ett halvår. Det blir svårt att hitta ett som är lika fint.

fredag 21 september 2007

To Hell And Back forts.

Inte hört nåt än...vad händer???
Mäklaren skulle ringa tillbaka efter lunch - nu är klockan 17:30. Det var en j-ligt lång lunch om man säger så.

Detta är Tortyr

To Hell And Back


Vi har under en tid tittat efter ett lämpligt hus. Tittat och gått på visningar. Men det har alltid varit nåt vi hakat upp oss på. I onsdags var vi på ytterligare en visning - och föll pladask. Budgivningen var redan igång och vi kände oss rökta från start. Deppiga åkte vi hem, ledsna över att inte ens fått vara med i matchen. Vi bestämde oss ändå för att ringa banken nästa morgon. Vips så var vi inte rökta längre utan låg plötsligt högst av budgivarna.

Glad men samtidigt rädd började jag fantisera. Urdumt men jag kan inte hjälpa det. Plötsligt hade jag möblerat huset.Jag såg familjen framför mig på en av uteplatserna (det fanns faktiskt flera stycken) ätandes både frukost lunch och middag. Så kom kvällen och då ringer mäklaren - ett nytt högre bud. Jag ville kräkas. Nu visste vi inte om vi skulle fortsätta. Vi blev inte mycket klokare av att prata igenom det heller.

Till sist bestämde vi oss för att lägga ett sista bud och där befinner vi oss nu.
Tankarna far iväg.Nu väntar jag på att mäklaren ska ringa tillbaka.

Det skulle innebära ett stort steg för oss. Både ekonomiskt och lite geografiskt. Samtidigt har det allt annat vi drömt om.
Detta är inte särskilt bra för kroppen. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på att man efter en visning på 30 minuter förväntas ta beslut som kommer att påverka resten av ens liv. Samtidigt så känns det lite fantastiskt också. Helt surrealistiskt.

Ovissheten är värst.

onsdag 19 september 2007

Lite Om Film


Jag har blivit lite av förälskad i svenska men även danska filmer. Allt började med "Adam och Eva". Innan dess tyckte jag nog att svenska filmer var rätt så töntiga. Men Adam och Eva har jag nog sett hundrafemtio gånger säkert, sen följde "Det blir aldrig som man tänkt sig", "Älskar älskar inte", "Tillsammans", "Klassfesten" och många fler. För inte så länge sen såg jag "Underbara Älskade" och blev smärtsamt påmind om att det faktiskt gäller att ta vara på nuet och sina nära och kära. Jag har också varit på bio (händer alltför sällan) och såg Martina Haag i sin "Underbar och älskad av alla" som var en fullständigt underbar tragikomisk film och som dessutom hade ett underbart slut.

Häromkvällen såg jag och min sambo Susanne Biers film "Efter bröllopet". Jag säger bara Mads Mikkelsen. Oj, vad bra han är! På ytan verkar allt så bra men här lurar hemligheter och dessa avslöjas givetvis på bästa möjliga ställe, på ett bröllop. Rolf Lassgård var också bra, även om jag tyckte att han spelade över lite ibland, men vad vet jag? En bra film var det i alla fall.

Ikväll tänkte jag se "Harrys döttrar".

Andra filmer jag fullständigt älskar är:

"Mitt Afrika" Fråga mig inte varför, den är bara vacker.
"Höstlegender" Brad Pitt - behöver jag säga mer?
"Där floden flyter fram" Se ovan
"Seven" Se de två ovanstående. Dessutom är Morgan Freeman med - oslagbart!
"Kalifornia" Brutal
"Livet från den ljusa sidan" och slutligen "American Beauty".

Vi får se vad Harrys döttrar gör för mig.

söndag 16 september 2007

Så var sommaren slut...


Jag får inse att sommaren nog är slut nu i alla fall...
Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi hade i alla fall inte tur med vädret!
Visst var det några sköna dagar, men de blev alltför få.

Jag vet, vi bor i Sverige och allt det där, men ändå. Man har såna förhoppningar och drömmar om de där kvällarna ur Pripps-blå-reklamen. Förra sommaren var ju faktiskt just en sån sommar, som tagen ur en reklamfilm för "Besök Sverige".

Jag försöker tänka positivt om hösten, men känner mig faktiskt inte särskilt inspirerad. Vintern har jag aldrig tyckt om. Man borde ju vänja sig tycker jag...
Jag bor väl i fel land - i alla fall den mörka tiden på året.

Jag har tänkt lösa min hopplöshet genom att hitta på saker att längta till. Vad vet jag inte riktigt än, men det ger sig.
Tänkte börja med en liten helgtripp till Köpenhamn tillsammans med min sambo. Barnvakt är ju ett måste i det läget. Men VI HADE BEHÖVT KOMMA BORT LITE...

Det är ju det som är så underbart med semester. Allt blir så otvunget. Man dricker ett glas vin kl två på eftermiddagen en vanlig tisdag. Dagarna blir som de blir och man skiter i planering, handling , städning och andra måsten.

Jag har bestämt mig för att inte dras ner i höstdeppighetens grå träsk.
Ut med tråkiga vardagsmåsten
In med skojiga vardagsfestligheter

Vi får se hur jag lyckas.
Tack o hej från mig

torsdag 13 september 2007

Kanske inte så snäll i alla fall....

Jag har tidigare önskat att jag skulle bli bättre på att säga ifrån. Då menar jag inte när det gäller att säga ifrån på jobbet eller hemma. Jag menar de där andra gångerna när man blir irriterad på främlingar som bär sig dumt åt. Det händer mig rätt ofta, men jag säger inget - nada. Jag kokar av ilska men säger inget.

I förrgår var ett sånt tillfälle, men jag fick ett fullständigt frispel!
Jag kom cyklande på cykelbanan och möter ett par med barnvagn. Tilläggas kan att mannen såg något "härjad" ut. Lite anfrätt av tiden - eller möjligtvis mängden alkohol han fått i sig de senaste 20 åren. Paret gick på cykelbanan där jag kom cyklande och jag väjer undan. JAG väjer undan. Efter Ca 20 meter börjar mannen skrika åt mig: "ja, vi går ju bara här med BARNVAGN!!!!!" skrek han. Jag bara tvärnitade med cykeln och skrek tillbaka - Va fan är det med dig? Då skriker han något som jag tyvärr förträngt, men det var säkert nåt hemskt, tillbaka till mig.
Jag skriker givetvis tillbaka: -Men ni går ju för fan på cykelbanan din jävla IDIOT!

Då kom jag att tänka på att detta kunde bli farligt med tanke på mannens "egenskaper". Man vill ju inte bli nerslagen direkt, så jag hoppade upp på cykeln med skakiga ben och begav mig snabbt därifrån. Jag hörde hur han fortsatte skrika hemskheter efter mig. Tur att jag inte är kille tänkte jag, för då hade väl fullt slagsmål brutit ut.

Detta är väl ingen stor grej tänker många. Men för mig är det faktiskt det! Jag mådde så otroligt bra efteråt.

Min sambo brukar säga till mig att jag är ett lejon här hemma. Med det menar han att jag är väldigt bra på att när jag återberättar liknande händelser alltid säger att jag skulle sagt si eller så och då kommer jag ofta på fullständigt klockrena repliker. Samtidigt ser han det som en positiv egenskap att jag faktiskt är en snäll och omtänksam person. Det finns alldeles för gott om ilskan galningar ändå. ´

Men detta gjorde gott i själen.