söndag 29 juni 2008

Empty streets

Sverige har stannat. Inte en människa syns eller hörs. Vad har hänt? Är alla evakuerade utan att nån sagt nåt? Nä, just det ja. Det är EM-final i fotboll. Jag är ju inte så jätteintresserad. Men det verkar ALLA andra vara. Givetvis hade jag slängt ett öga på TV:n om Sverige någon skulle hamna i en final.

Jag gick ut och rensade rabatter i stället. Det gick jättebra ända tills jag trampade på krattan som jag hade lagt på gräsmattan. Med ett svisch missade den mitt ansikte med en hårsmån men istället trampade jag snett och höll på att vricka av mig foten. Då tröttnade jag och gick in istället. Tur då att alla satt inne och tittade på fotboll...

Jag är så fruktansvärt klumpig. Jag slår mig och tappar saker hela tiden. Sambon är van men ser lite orolig ut när lilla K verkar ha ärvt denna sida.

Lilla K ja, som kom bort på Stenungsunds Torg tidigare idag. Hjärtat hann slå några extra slag innan hon kom till rätta. Eftersom hamnen ligger precis intill torget så trodde vi först att hon gått dit. Hon hade gömt sig bakom massa gardiner inne i en affär och trodde vi skulle hitta henne. Vi blev sådär arga som man bara blir när man är riktigt orolig. Hon hade hört oss hela tiden när vi sprang och ropade runt torget. Hon är inne i en sån period nu. En testa-oss-och-se-hur-långt-man-vågar-gå-period.

Hon är en social liten varelse i alla fall. Första helgen i huset sa hon hej till alla som gick förbi, sa vad hon heter óch berättade att vi var nyinflyttade. Vi undrar ibland var denna sociala sida kommer ifrån eftersom vi är sådär halv-asociala båda två. Men vi är glada att hon redan fått kompisar.

Nu ska jag gå ner och sätta mig i soffan. Kanske kikar jag lite på fotbollen, men bara lite...

Heja Sverige, eller var det Spanien?

lördag 28 juni 2008

Getingbon, målning och semester


Nu är jag tillbaka. Vi har fått både telefon och broadband. Det tog endast 7 veckor, ett antal telefonsamtal och missförstånd, innan det var klart.

Nu har vi bott i huset i 2 månader och vi har hunnit med att fira vår första midsommar i huset. Tyvärr fick sambon gå båtvakt i hamnen hela natten, men vi hann äta och dricka gott innan han gick iväg för att skydda hamnen från inkräktare och annat löst folk.

Vi har också hunnit måla om de värsta fasaderna på huset med hjälp av snälla svärfar. Svärfar och svärfar, vi är ju inte gifta direkt. Han hjälpte oss också med ett äckligt getingbo. Han såg ut som en liten apa när han sprang upp och ner på stegen. Getingarna är borta och fasaden som ny.

Jag har koncentrerat mig på att måla om i vardagsrummet och vår veranda. Det blev ljusgrått istället för fulvitt som det var innan. Fulvitt är när den vita färgen är lite bruten och skär sig mot taket så att väggarna bara ser smutsiga ut. Jag retade mig på det och eftersom det regnade så tänkte jag att det var lika bra att måla. Men det är dyrt med färg. 1500 för ett endaste rum.

Målningen gav mig också ett legitimt skäl att slippa ta hand om alla kartongerna som FORTFARANDE står i det annars så användbara uterummet. Jag tyar inte att ta hand om dem. Tror att jag är allergisk mot kartong. Kanske får eksem om jag tar i dem. Anafylaktisk chock om jag har otur...man vet aldrig.

Annars är jag rätt allergisk mot att använda semestern till att renovera och greja. Det är ju då man ska vara ledig och ha det skönt. Jag förstår inte dem som lägger ner en hel semester på att bygga om. Vips så är semestern slut och det är ett helt år till nästa. 365 dagar. Puh...

Det är så otroligt skönt att vara ledig! Jag vill aldrig jobba mer. Helt ärligt så vill jag faktiskt inte det. Jag är avis på pensionärerna som verkar ha det hur skönt som helst. Om jag vann en massa pengar så skulle jag inte jobba en dag till. Skillnaden ligger i valmöjligheten. Om man inte var tvungen att jobba för att betala allting så kanske det hade känts annorlunda. Kanske riktigt skojigt till och med vad vet jag.

Nä nu tänker jag låtsas att jag är ledig för evigt, dricka vin, påta lite, måla lite och sitta och päsa i solen. När jag inte åker båt förstås.

Tack o hej