Om Barnuppfostran

När jag fick hem min lilla bäbisflicka för 4 år sedan var det ingen som nämnde 4-årstrotset. Eller rättare sagt, det var det säkert men jag svävade på rosa moln och tog inte riktigt in all information. Nu befinner jag mig mitt i en trotsperiod och detta är JOBBIGT!

Häromdagen i affären: -Mamma, vad är det för dag idag? Det är söndag säger jag och förstår att hon syftar på lördagsgodis. -Men mamma, vi kan ju köpa godis idag och spara till lördag eller till julen, säger hon. Vi står vid väggen av smågodis som är typ 2 meter hög och 15 femton meter lång. Nej, säger jag. Du proppade i dig godis hela dagen igår och du får faktiskt vänta till nästa lördag. -Ja, men vi kan ju köpa godis idag och spara till NÄSTA LÖRDAG ELLER TILL JULEN, FATTAR DU? skriker hon med utsträckta armar. Folk fnissar runt omkring. Detta ger henne extra bränsle...Hon upprepar meningen ett par gånger till fast nu ännu lite högre. Jag gör som supernannyn på TV. Jag går fram sätter mig på knä, tittar henne i ögonen och säger lugnt men bestämt. Vi köper godis nästa lördag. Idag blir det inget godis. Kom nu så går vi!! Hon går fram och ställer sig 1 cm från godiset och säger -Då vill jag titta på godiset en stund. Jag försökte locka henne med mig utan resultat. Då tröttnade jag totalt, sa några väl valda ord (kanske inte så genomtänkta...)lyfte upp henne och med gallskrik i örat stegade jag fram till min sambo som i godan ro stod vid tidningshyllan och bläddrade och ställde henne hos honom. Jag skulle tro att skriken hördes ett par kvarter bort. Genomsvettig gick jag och gömde mig bakom tvål/schampohyllan.

Varför dessa utbrott i affärer? Förstår verkligen dessa små gynnare att det är där utbrotten får bästa effekt? Jag menar detta är ju bara ett i raden av utbrott.

Jag älskar mitt barn över allt annat. Inget går upp mot henne och hon är ju den underbaraste som finns. Men jag förstår inte att hon kan vara så där fullständigt änglalik en hel dag - tills vi kommer till affären. Grejen är den att vi aldrig låtit henne gråta, skrika eller gnälla sig till nånting. Jag kan bara konstatera att i såna lägen handlar det om en maktkamp där den som uthärdar längst vinner. Hon blev lessen efteråt och bad om förlåtelse. Och självklart gör man det, men det tog lite tid denna gången för jag blev riktigt arg.
Nu ligger hon i sin säng och ser så där änglalik ut och man har svårt att förstå hur man nånsin kan bli arg - ända tills vi hamnar i affären igen.

Godnatt