Inte riktigt i fas

Alltså jag och sambon är inte riktigt i fas med varandra. Jag har mentalt flyttat in i huset och han försöker få ordning på lägenheten och känner sig rätt stressad. När jag tittar på inredning och möbler tänker jag mer på vad som passar i huset än i lägenheten. Givetvis är det ju viktigt att det passar i huset men lika viktigt är att lägenheten ser bra ut på en framtida visning. Idag pratade de på TV dessutom om de fallande borättspriserna. Just our luck!!! STRESS!!!!

Sambon har gjort en jättefin TV/mediabänk av tre skåp inköpta på IKEA. Snygga handtag och ekskiva ovanpå så blir den kanon.

Har idag också ringt och diskuterat dagisplats för vår dotter på vår nya adress. Lite dåligt samvete fick jag faktiskt - även om jag vet att hon kommer att klara förändringen bäst av oss alla tre. Hon är supersocial. Allt annat än jag var i hennes ålder. Jag var handikappande blyg. Hon säger dessutom ifrån när hon blir irriterad på nåt. Vi har nog en del att tacka dagis för. Själv var jag hemma med mamma och behövde inte lära mig att hävde mig själv på samma sätt. I dagens rätt så tuffa tillvaro är det tyvärr en nödvändig egenskap.
Hon kommer att fixa det hur bra som helst. Och vi också...säkert. Eller nåt?!