Skottdagen -bara bluff!

Enligt tradititionen är det mannen som ska fria (Ha!). Undantaget är när skottdagen infaller. Detta "undantag" kommer från Irland och skyddshelgonet S:t Patrick som också var jämställdhetsapostel före sin tid. Han bestämde att kvinnor skulle få fria en gång vart 4:e år och att detta frieri skulle tas på största allvar.

Otraditionell som jag är passade jag på att "pop the question". Vad händer? Jag blir inte ens tagen på allvar. Han lyckas krångla sig ur frågan på det ena eller andra sättet. - Må blixten slå ner i ditt huvud svarade jag och ångrade mig genast.

Det är ju inte precis första gången jag friar till sambon om man säger så. Alla gånger med samma resultat. Märk väl, han har aldrig sagt direkt nej heller.

När jag fyllde 30 för några år sedan (några ja...) berättade sambon att han gått in till juvelerare och inte bara tittat på ringar utan bestämt sig för en. När han gick fram till kassan och skulle betala säger kassörskan -"Nej, du kan inte få med dig ringen nu, den måste ju graveras också. Jaha, svarade sambon, då ska jag inte ha nån ring! Han lämnade affären och därmed också ett potentiellt frieri.
Må blixten också slå ner i kassörskans huvud. Må hon brinna över öppen eld! Det fattar väl vem som helst att man lämnar in ringen efteråt!!!!
Det är så nära jag nånsin kommit ett frieri.
Alla tankar på storslaget bröllop med 150 gäster har jag inte drömt om sen jag var liten.
Jag skulle vilja ha ett litet, litet bröllop. Mitt enda krav är en snygg klänning, en snygg frisyr samt kanske ett besök på skönhetssalong. Det är bara att inse att ju äldre jag blir desto längre blir besöket på skönhetssalongen.

Det är nog bara att inse att något bröllop lär det inte bli inom den närmaste framtiden.
Men hoppet är det sista som överger människan så man vet ju aldrig...
Det kanske är så att han faktiskt inte vill...