Ego

Idag är det Internationella kvinnodagen och det har jag firat genom att köpa skojiga disktrasor och ett billigt emaljerat durkslag på Rusta. Är det inte att gå tillbaka lite? Jag menar med tanke på kvinnors rätt och allt det där...? Inte viktigt bara en tanke.

All heder och ära ska idag gå till dem som kämpar för ett slut på våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och för de som är modiga nog att kämpa för kvinnors rätt i andra länder.

Ibland kan jag bli avundsjuk på de som verkligen brinner för nåt. Det är tur att de finns - brinnarna. Själv brinner jag inte för nåt... Jo, jag brinner för min dotter och för att hon ska ha det bra, men jag menar de där stora sakerna som miljön, fred på jorden, människors rätt osv. Jag blir trött bara jag tänker på det och stoppar huvudet i sanden och låtsas att alla har det bra och att det säkert inte är så farligt det där med att nord- och sydpolen smälter. Att det nog är överdrivet...
Det är tur att "brinnarna" finns. De som orkar kämpa när vi andra inte orkar.

Usch, nu känner jag mig som en usel människa. Ett EGO utan dess like. Ett EGO som ringde och skällde på Västsvensk Tidningsdistribution i morse för att tidningen uteblivit för 4:e gången på en vecka: I min värld är det ett irritationsmoment utan dess like men i det stora sammanhanget är det ingenting. It's a fart in a thunderstorm, som han säger i Let's Dance på fyran. Men å andra sidan: De som kämpar kanske också blir irriterade över småsaker. Jag hoppas det. Och jag hoppas att de orkar forstätta kämpa.
Och jag hoppas att tidningen kommer som den ska i fortsättningen...