Sjuk...

Jag har förmågan att lyckas bli sjuk när jag absolut inte har tid. Det enda jag kommit mig för att göra idag är att göra en flyttanmälan. Annars har jag mest haft ont i huvudet och snorat mig igenom en hel toarulle. En del tv har jag också hunnit med. Jag har tittat på begravning i "Days of our lives" och jag har sett Oprah Winfrey försöka frälsa en liten amerikansk stad från fetma. Det behövdes också kan jag säga... Men det är det som är grejen. Jag har INTE tid. Om exakt 2 veckor ska vi vara klara för flytt. Allt ska vara nerpackat, städat och bortburet.

Eftersom vi ska bo hos sambons bror med familj i 2 veckor (tack snälla ni!!!) så krävs lite planering. Därför har vi också varit tvungna att placera ut saker på lite olika håll. Den stora flytten måste vi fixa nu innan.

Det finns nackdelar med att ha så långt till inflyttning som vi har haft. I början kändes det enbart positivt, men nu 6 månader senare har man haft god tid till katastroftankar, något som både jag och sambon skulle kunna vara världsmästare i.

Det enda man kan göra är att ta språnget och hoppas på det bästa. I grund och botten tror jag att det kommer att bli jättebra. Det är väl bara det att det känns något overkligt. Jag tittar på bilderna från huset och fattar inte att det är vi som ska bo där.

Jag har också tagit beslutet att köpa flyttstädningen. Pratade med en jättetrevlig finska som verkar veta vad hon pratar om. Ett tag grep snålheten tag i mig och jag tänkte städa själv, men det är bara att inse att vissa saker är värt pengarna. Jag kommer inte att hinna annars. Mamma har redan gjort fullständigt glasklart att hon inte kan hjälpa till med ännu en flyttstädning. Sist jag gjorde det lovade jag mig själv att aldirg mer flyttstäda så länge jag levde. Och löften är till för att hållas. Dessutom är det avdragsgillt...

Nu ska vi bara bestämma oss för vilket bolag som ska ha hand om vår telefoni och bredband.