To Hell And Back

Vi har under en tid tittat efter ett lämpligt hus. Tittat och gått på visningar. Men det har alltid varit nåt vi hakat upp oss på. I onsdags var vi på ytterligare en visning - och föll pladask. Budgivningen var redan igång och vi kände oss rökta från start. Deppiga åkte vi hem, ledsna över att inte ens fått vara med i matchen. Vi bestämde oss ändå för att ringa banken nästa morgon. Vips så var vi inte rökta längre utan låg plötsligt högst av budgivarna.

Glad men samtidigt rädd började jag fantisera. Urdumt men jag kan inte hjälpa det. Plötsligt hade jag möblerat huset.Jag såg familjen framför mig på en av uteplatserna (det fanns faktiskt flera stycken) ätandes både frukost lunch och middag. Så kom kvällen och då ringer mäklaren - ett nytt högre bud. Jag ville kräkas. Nu visste vi inte om vi skulle fortsätta. Vi blev inte mycket klokare av att prata igenom det heller.

Till sist bestämde vi oss för att lägga ett sista bud och där befinner vi oss nu.
Tankarna far iväg.Nu väntar jag på att mäklaren ska ringa tillbaka.

Det skulle innebära ett stort steg för oss. Både ekonomiskt och lite geografiskt. Samtidigt har det allt annat vi drömt om.
Detta är inte särskilt bra för kroppen. Jag blir nästan förbannad när jag tänker på att man efter en visning på 30 minuter förväntas ta beslut som kommer att påverka resten av ens liv. Samtidigt så känns det lite fantastiskt också. Helt surrealistiskt.

Ovissheten är värst.