Storm, hästmyror och ny frisyr

Igår kväll satt lilla K tyst på sitt rum. Sambon satt vid datorn och jag lagade middag. Plötsligt kommer K in till sin pappa. I sin lilla hand hade hon en boll av hår. Hon hade klippt sig själv. Och inte lite heller... På sina ställen var det bara ca 0,5 cm långt.

När jag fick se det reagerade jag inte alls som man ska göra i ett sånt läge. Jag bara skrek rakt ut: -Men va f-n har du gjort?!! Du ser ju ut som en pojk, fortsatte jag, sen började jag att gråta. Hon blev såklart lessen när hon insåg sitt misstag. Gråtande förklarade hon att hon var trött på att få håret i ansiktet när hon äter och att det var svårt att få det snyggt när man klipper utan spegel.

När jag lugnat ner mig insåg jag att ett besök hos frisören var en nödvändighet. Så imorse åkte vi in till Stenungsund och fixade en ny frisyr. En väldigt kort frisyr. Men med lite spännen ser man att hon är en flicka. Det växer ju ut igen sade jag tröstande, men inom mig tänkte jag: det kan inte växa fort nog. Lilla gumman...

Det har dessutom stormat en hel del under morgontimmarna. Orolig för båten begav jag mig ner till den oskyddade hamnen. Båten hade slagit i bryggan med fören så att stora träbitar flisats sönder på bryggan. Vad jag kunde se var det som tur var inga större skador på båten förutom större repor i gummilisten som sitter runt kanten och en avsliten förtöjningstamp. Det var andra som hade råkat värre ut. Hamnen är jättebra när det inte blåser men totalt kass i kraftiga vindar.

Tidigare i somras upptäckte vi hästmyror utanför huset. Eller rättare sagt Belgian Blue-myror. De ser ut som muterade jättemyror och är så stora så att det poppar när man trampar på dem. Vidrigt. Ännu vidrigare är att de äter trä och kan förstöra hela hus om man har otur. Idag kom Anticimex med giftfällor som är utplacerade i huset på strategiska platser. De har även sprutat utanför huset och gav oss dessutom gift i pulverform som vi kan hälla på myrorna om vi hittar något bo. Glädjande nog hittades inga tecken på bon i huset. Thank God!

Nu hoppas jag att vinden mojnar, att båten fortfarande är hel, att lilla K's hår växer fort och att myrorna dör en plågsam död, långt bort från vårt hus.