"Smite me, O Mighty Smiter"

Två dagar före julafton tog jag med mig K till stan. Vi köpte julklappar, var och fikade och hann också klämma in ett besök på Liseberg med mormor. Givetvis småregnade det lite och vinden var inte tropisk, men ändå. Vi hade jättemysigt. Det sista vi gjorde var att gå in i Kristallsalongen. Det var ganska kul ända tills K sprang in med näsan före i en glasvägg... Jag hörde bara en smäll och sen ett illtjut... Med öm näsa och stor bula i pannan lämnade vi Liseberg och gick mot bussen hem...
Hon var trots allt rätt nöjd med dagen och jag andades ut. Vi klädde granen som redan börjat barra och lyssnade på Peter Jöback som sjöng om julen...

Dagen före julafon gladde sig K hela dagen åt att vi skulle åka till Varberg och underbara kusinen och de andra. Det var det enda hon pratade om hela dagen.
Sent på kvällen satt jag och slog in de sista julklapparna.. K kommer gråtande in i vardagsrummet och säger att hon mår dåligt... Japp, 40 graders feber.. Det tog flera timmar att få ner den med olika febernedsättande. Jag låg vaken och bara väntade på att den skulle gå ner. På morgonen mådde hon riktigt risigt och jag hade bara lust att skrika rakt ut.... Fan, kan man inte ens få fira jul????? Nån däruppe tittar ner och smätter på en med sitt magra långa smätt-finger... Nej, du ska inte ens få fira jul.. Du ska inte få vara glad... Inte ens lite jul-glad ska du få vara...
Jag kom direkt att tänka på underbara  filmen Bruce Almighty.

Nu ska jag inte vara så överdramatisk... Fyra timmar sena valde vi att åka i alla fall. Och vi fick en alldeles perfekt jul, med underbar mat, härligt sällskap och en mycket gladare K som var lycklig över julklappar och över att få träffa sin kusin.. Idolen!

Det blev bra till slut...och vi klarade julen.

Jag avslutar med ett annat favoritcitat ur filmen

"God is a mean kid with a magnifying glass"