Ovissheten

Jag tittar på människor som passerar förbi mig och undrar om de är lyckliga. Kanske rullar livet på som vanligt. Kanske inte..

Ibland händer saker som ställer allt på spel. Plötsligt får man en riktig käftsmäll av livet och inget är som förut. Mattan som man trodde man stod stadigt på dras undan och man faller handlöst. Inget är säkert och man famlar. Jag har vänt ut och in på mig själv, analyserat allt sönder och samman. Men nånstans därinne finns en styrka som gör att man orkar lite till...

Jag har underbara vänner, gamla och nya underbara som dämpar mitt fall de där dagarna när allt blir ledsamt och sorgligt...
Och jag har min lilla K, och vad som än händer i framtiden så ska jag finnas jag för henne och hon för mig...