Bittersweet

Som en tung, blöt filt ligger det runt mig, decembermörkret.. Ibland känns det skönt att gömma sig i stora halsdukar och mörka vinterkläder. De där dagarna man går upp tidigt och är så trött att det värker i ögonen. Eller sent på kvällen, när man sitter och kurar på den nedsläckta bussen. Man tittar ut i det becksvarta mörkret utanför och det enda man ser är sin egen spegelbild som säger -"Hej, du var verkligen ingen rolig syn..Trött, blek och lite ful är du.."
Men snart vänder det och blir ljusare igen..några veckor till bara.. Senaste tiden har jag valt att släppa in små ljusglimtar i allt det eländiga. Små positiva saker som griper tag i det lite frostskadade hjärtat. De sorgsna och ledsna tankarna krymper lite och man känner att man lever. Mitt i allt det sorgliga får hjärtat plats att växa och jag hittar styrkan i att kunna se lite framåt... Blicken riktas lite längre fram och jag orkar ta reda på vad det är jag saknar och vad jag egentligen vill.. Det får bara ta lite tid..