Mörkret har lagt sig

och jag går nästan in i koma av trötthet. Jag är övertygad om att jag bor i fel land. Vid middagen tittade sambon på mig och sa: -Näe, ska vi sälja allt och flytta till Australien? Jag tror att det var ett uns allvar i den kommentaren. Om jag tycker illa om mörkret så är det ingenting mot hur han upplever hösten. Efter en stund kom han på att man inte ens skulle få uppehållstillstånd utan att ha ett jobb och planerna på att emigrera försvann.

Det finns ju faktiskt de som gör just det. Säljer av allt och bara sticker iväg. För några år sen mötte vi ett sånt par i Skärhmns gästhamn. De var i sextioårsåldern och hade just kommit tillbaka hem efter 14 år ute på haven. 14 år!!! Allt måste ju ha förändrats under tiden de var borta. Jag tycker att de var modiga men själv skulle jag aldrig göra en sån sak, för trots det mörka och kalla älskar jag Sverige, västkusten och vårt lilla hus.

Trots kyla och mörker. This is my life as I know it - And I love it...