PMS + trots = inte så bra

Nu är den äntligen här - semestern. Som jag har väntat och längtat. Första veckan har inte ens gått än. Det är UNDERBART! Första helgen tillbringades med sambons evigt unga och strålande lillasyster samt hennes nyblivne make. Gud vad det låter vuxet. De är i alla fall väldigt nygifta till skillnad från mig själv som inte tycks bli gift överhuvudtaget. Men jag är inte bitter. Nej nej - alls icke. Vill han gifta sig så blir det så förr eller senare ändå. Lite bitter är jag kanske i alla fall. Lite.

Hur som helst. Vi hade trevligt med våra allra första övernattningsgäster och jag fick i mig både ett och tre glas rosé. Det enda som störde mig var faktiskt lilla K's små anfall av trots. Hon har fallit in i det berömda 6-årstrotset. Detta är inte roligt. Inte på något sätt. När man dessutom har gäster får man lägga extra band på sig själv och detta vet det trotsiga lilla barnet och försöker spela ut en så gott hon kan.
Gästerna åkte och vi tog det lugnt resten av dagen. Dagen efter åkte vi ut på en liten loppis-turné. Trodde vi. De flesta loppis hade visst bara helgöppet. Det kan också nu tilläggas att min lilla kompis PMS började göra sig lite påmind. Det är som om det kryper i kroppen av irritation. Varje cell skriker "reta mig inte för då smäller det". Jag kan inte hjälpa det. Det bara händer. När då det lilla trotsiga barnet gör allt för att reta gallfeber på en blir resultatet inte jättebra. Inte bra alls.
Trotset kan t.ex yttra sig så här: - Mamma, får jag prova de här skorna (om ett par lika höga som svindyra damskor i exkluvsiv klädbutik, med snorkig personal)
- Nej, svarar jag.
- Varför då???
- Man får bara prova om man ska köpa dem, ljuger jag.
- Men snälla. Snälla, snälla, snälla...
- Nej! säger jag. Nu lite mer bestämt. Det blir lite tyst i butiken.
- Men jag VILL!!!!!(Följt av en gråtattack som bäst hade passat på Kungliga
Dramatiska Teatern)
Jag vädjar då med blicken mot sambon. Han tar över. En liten stund tar han över, men missar sekunden då det lilla trotsiga barnet har trasslat in en galge i svindyr klänning med en miljard trådar på framsidan. Hon sliter och drar i galgen och försöker befria klänningen. Det är nu jag får ett ont öga av expediten. Jag drar med mig det trotsiga lilla barnet ut ur affären. Sätter henne på en bänk och då är jag arg! Arg för att det aldrig räcker med ett nej. Arg för att man ska behöva förklara självklarheter. Arg på mig själv för att jag låter mitt dåliga humör gå ut över henne. Arg och PMS:ig. Jag hamnar på hennes nivå och blir precis lika trotsig.

Min mamma har flera gånger talat om att det faktiskt finns mediciner mot PMS. Det kanske kunde vara en bra idé.

Efter detta surnade även sambon till och tyckte inte längre att det var kul att hitta på något med oss två. Mor och dotter, båda på trotsnivå.

Idag har vi i alla fall haft en skön dag. Det blev stranden istället för en båttur. Och det kan man säga att vi kan vara glada för. Helt plötsligt blev himlen svart och åskan och regnet dånade. Mamma och pappa kom förbi och vi satt i uterummet och åt och fick skrika till varandra för att kunna höras. Men det var mysigt.

Semestermysigt.