Nu var det dags...

...att flytta ut. 7 månaders väntan är över. Om en stund kommer mamma hit och hjälper mig med det allra sista. Skönt. Ett moraliskt stöd och förkylningsstöd eftersom jag aldrig verkar bli frisk.

Nu väntar nystart och ett nytt slags liv. Förhoppningsvis väntar också en sommar som blir bättre än den förra.

Jag känner mig lite tom och lite trött. Tom-trött.