Flyttkartongerna tar över...

Nu är det strösaker kvar. Men det känns som om de är överallt. Jag springer fram och tillbaka mellan olika kartonger och får ingen struktur alls. Frustrerande. Dessutom hostade jag mig igenom natten och känner mig därför inte så alert och pigg. Kanske har jag fått dammlunga, vad vet jag. Det är inga dammråttor jag pratar om utan mer dammfår om man säger så. De följer mig överallt. Virvlar omkring. Är det konstigt att jag håller på att hosta ihjäl mig.


I natt sover vi sista natten i lägenheten. Konstigt. Sen är vi "bostadslösa" i två veckor. I morgon kväll invaderar vi sambons stackars bror och hans familj. Lilla "k" ser det som ett äventyr. Hon är överlycklig över att få bo ihop med sin lilla kusin.
Det kommer att gå jättebra och vi är otroligt tacksamma över att vi kunde lösa det.

Det bästa med barn är att man kommer ner på jorden när man irrar iväg i orosmolnen. "K" är ju bara drygt fyra och ett halvt år och tar livet med en klackspark. Hon tycker att det bästa med att flytta till hus är att monstren som bor i hennes rum inte kommer att flytta med till huset. De stannar kvar här säger hon.

Monster som hon har beskrivit som ca 10 cm höga med lila päls och vassa, långa klor och klibbiga tungor. De bor bakom bokhyllan i hennes rum. I hennes säng bor det ännu mindre monster som säger till henne att de ska äta henne till lunch. Men det bästa med monstren är att de blir blinda av lampljus och att de dör om man häller olja på dem. Allt enligt henne själv. Det är ju inte konstigt att hon kommer och sover i vår säng varje natt med en sån fantasi.

Nu måste jag återgå till mina egna monster - flyttkartongsmonstren.