Varje morgon är kamp... Jag måste verkligen KÄMPA för att överhuvudtaget ta mig ur sängen. Jag bara längtar tills jag får gå och lägga mig igen. Jag går till jobbet och kommer hem aptrött. När jag sedan ska gå borde gå och lägga mig så är det så mycket annat jag vill göra. Blogga är ett exempel. Detta funkar ju inte.
Vi är den tröttaste familj som finns. Jag och sambon har varsin mobil som skriker ut konstiga alarmsignaler varje morgon, men vi stänger av dem i sömnen. Och varje morgon blir det ett stressande utan dess like. På helgerna försöker vi ta oss upp vid nio och då får vi ibland väcka den 4-åriga dottern. Alla lika trötta.
Det har regnat i 2 månader i streck - i alla fall känns det så. Så fort solen tittar fram böjar jag leva. JAG LÄNGTAR EFTER VÅREN!!!! Och då ska vi dessutom flytta.
Det här med flytten känns verkligen jättekonstigt! Jag kan liksom inte fatta det. Vi är så otroligt rotade där vi bor nu. Men det kommer att bli bra! Jag lär vara sysselsatt de närmaste månaderna. Jag måste snart börja packa igen. Slänga - packa - slänga - packa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar