Turning pages

Jag vågar nästan inte tro att det är sant.. Jag andas in och tänker.. nu vänder det. På riktigt så är det nu det vänder. Jag sökte en utbildning och kom in. Det är nästan för bra. Efter riktiga skitår där jag varje gång jag börjat klättra uppåt ur dyngpölen jag befann mig i blev slagen till marken igen. Gång på gång.. Missförstå mig inte. Jag är inget offer. Aldrig. Men det finns en gräns för hur många nederlag man orkar med.

Min bästa vän sa till mig att det gäller att bryta mönstret. Jag visste att hon hade så rätt men visste inte hur. Jag visste att det är upp till mig att bryta cirkeln. Den ständigt nedåtgående spiralen. Och där är jag nu. Cirkeln är bruten och den enda vägen är uppåt och framåt.
Det finns säkert olyckskorpar som kraxar och hoppas på misslyckande men vännerna är fler. De vinner alltid. De är mina hjältar och mina änglar. Jag känner mig lugnare  ända in i själen och jag tänker -Jaha, det var så här det var menat. Det var hit den krokiga vägen tog mig. Om det var här jag skulle landa så var det värt det. Alla tårar och all förtvivlan ledde mig hit. Det börjar nu. Mitt alldeles nya liv och jag njuter lite.. Blundar och tänker att nu är det min tur...