New

De senaste dagarna har jag varit hemma från jobbet... Har mått halvkass, men framförallt så sover jag urdåligt på nätterna. Tankarna snurrar i skallen och hindrar John Blund från att lyckas ända fram. I natt sov jag 1 timma. 1 ynka timma! Dessvärre hade jag sen tidigare bokat en välbehövlig tid hos frisören så jag fick vackert släpa mig ur sängen och försöka måla på ett piggare ansikte än det likblekgråa som stirrade tillbaks på mig i spegeln.. Tack Gode Gud för att Du uppfann concealern.

Stressen och pressen under hösten har gjort att jag tappat mängder av hår. Hela slingor har bara rasat av mig. Tydligast blir det i duschen där de bruna långa stråna samlas i högar. Som att man blir lugnare av att se det? När jag för ett tag sen såg en bild på Yngwie Malmsteen och insåg att hans frisyr var skrämmande lik min egen (!) så var det dags att ta tag i saken.

Nu efteråt känns allt så mycket bättre... Jag känner mig liite fin. Det var ett tag sen.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Mellan oktober och mars infaller min "fulperiod" Det spelar ingen roll vad jag gör så ser jag trött, blek och grå ut. Samma nyans som en beige tapet..

Just nu skulle jag kunna lägga en smärre förmögenhet på nån "mirakelkräm". Nåt som väcker det döda.

Kriser tär. Tär på kropp och själ.

Om några dagar åker jag till Stockholm. Ensam. Märkligt men nödvändigt. Måste få andas lite... Andas i en icke-ynwie-malmsteensk-frisyr.