När sommaren är som vackrast

Jag går in genom grinden som hör till det som varit mitt. Mitt liv. Grinden och staketet som jag målade i vitt ny färg förra sommaren.  Tittar mig omkring och ser sakerna som representerar minnen. Våra minnen. Mina minnen. Mitt liv. Vårt liv.
Grillen, utemöblerna, spadar och krattor. Korset efter lilla K's begravning av nyckelpigan.. Det sitter fortfarande nedstucket i rabatten. Texten har bleknat lite men går fortfarande att läsa. Her vilar Syri. Hon var en glad nykelpiga....
Nu ska allt förändras, brytas upp. Säljas.. Ett helt liv ska delas upp. Tårarna strömmar nerför kinderna för jag vet inte hur man gör. Hur läker man? Hur hanterar man sorgen efter en familj vars drömmar går i kras?

Allt runt mig drunknar i minnen. Varenda detalj. Huset som jag älskar så.  Som jag investerat så mycket känslor i. Nån annan ska bo här snart. Kanske en annan liten familj. Ska de tycka om det som jag tyckt om?  Kan de älska detta hus som jag gjort?

Det skrevs en bok om "den lyckliga skilsmässan" i boken "Happy Happy". Bara titeln är så provocerande och sticker som nålar ända in i hjärteroten. Happy är det sista ordet jag associerar med allt det här..

Jag stålsätter mig, tänker bort det jobbiga. Det är enda sättet. Överlevnaden. Men så plötsligt faller jag ner i det svarta sorgehålet igen...
Jag analyserar bakåt och får svårt att se framåt.. Sorgen väller fram utan slut.. Men långsamt så lyckas jag klättra uppåt.. lite lite.
Då kan jag skymta framtiden igen och hoppas att allt blir bra...

Livet kom utan bruksanvisning. Man får ta ett djupt andetag, lära under tiden och hoppas på det bästa.