Man kan ju verkligen säga att vintern har hållit i sig. Snön utanför huset är säkert 30-40 cm. För första gången i mitt liv har jag åkt skridskor på havsis. Jag har is-fobi efter en scen i filmen Omen där en man går igenom isen och människorna på isen kan se hur han dras med i strömmarna och bankar för att försöka ta sig upp...givetvis lyckas han inte utan drunknar i det kalla svarta vattnet. Fy. Det vill man ju inte vara med om.
Just nu står jag faktiskt ut med snön. Den är torr och ren än så länge. Värre blir det när eländet börjar smälta.
I februari brukar jag hamna i en ful-period och detta år är inget
undantag. Håret borde vara klippt för länge sen, hudfärgen lite lätt gråblå och vikten allt annat än vad den borde vara. Varje morgon tittar jag mig i spegeln och tänker - Herregud, vad hände?
Jag känner dessutom ett litet irriterande sting av 40-årskris. 40-årskris light, i alla fall än så länge. Kris kanske är ett lite för starkt ord. Det är mer så att jag inte fattar vart åren tagit vägen. Jag som nyss var 27. Jag och sambon har hängt ihop i 11 år i år, men känt varandra i 20 . 20 år!!! Jag har dessutom en ny hobby. Räkna nytillkomna rynkor i ansiktet. Jag har bestämt mig för att inte räkna skrattrynkorna. Då blir de genast färre till antalet. Kan man ha skrattrynkor i pannan är nästa fråga.
Men igår sa min 18-åriga elev på jobbet. - "Va, är du 39??? Jag trodde bara att du var typ 32".
Typ 32 är bra.
