Att Hålla Tummarna

För ett tag sen var det ju upprop i lilla K´s skola. Första dagen i den nya förskoleklassen. Pirriga och förväntansfulla stod barnen där på skolgården med sina föräldrar. Från K's dagisavdelning var det 5 st barn sammanlagt som skulle gå i samma klass. Fyra pojkar och två flickor, K och Alva. De stod och fnissade tillsammans med sina ryggsäckar på ryggen innan alla skulle gå in i klassrummet. Det var en sån där ljummen sensommardag så efter uppropet bestämde vi oss för att cykla ner till stranden.

Vi spenderade hela eftermiddagen där nere.Ungefär samtidigt som sambon dök upp kom även Alva och hennes familj dit och K och Alva lekte, badade och hade hur kul som helst. Alvas mamma och jag låg ute i vattnet och pratade en lång stund. Hon nämnde nåt om några utslag som Alva fått på halsen och att de nog skulle kolla upp det. Sen pratade vi inte mer om det. Hela kvällen spenderade vi nere vid stranden.

Veckorna har gått och allt rullar på igen...men Alva har jag inte sett. Visserligen är Alvas mamma hemma med ett litet syskon så de hämtar och lämnar vid helt andra tider. När jag har frågat K så har hon sagt att Alva nog är sjuk...

Igår på föräldramötet fick vi svaret. Jag såg det direkt när Alvas mamma och pappa kom in i klassrummet. De såg trötta och ledsna ut.
Dagen efter uppropet och vår kväll på stranden hade de gått till vårdcentralen och utslagen som inte var några utslag visade sig bero på att Alva har Leukemi. Barncancer. Ordet nästan förlamar...
Otroligt nog orkade de själva berätta om behandling och sjukhusvistelser och om att de nu har en två och ett halvt år lång behandlingstid framför sig. Två och ett halvt år! Alva ska fortsätta i klassen så mycket hon orkar, men kanske bara orkar komma då och då. Idag berättar fröknarna i skolan för barnen och imorgon ska Alva komma en stund och hälsa på. Då ska de samla hennes gamla dagiskompisar som hon känner bäst i klassrummet. Så att hon får känna att hon är faktiskt går i skolan, i alla fall ibland. När hon orkar...

Så sorgligt att ett litet barn ska behöva genomlida detta. Att missa så mycket i en ålder när allt ska vara lek och bus...så oändligt sorgligt.

Nummer 1

på listan över saker jag gärna vill ha kan strykas. Jag har äntligen köpt en digital systemkamera!!!! Efter mycket research bestämde jag mig och nu har jag en sprillans ny Nikon D3000 i min ägo.

Att läsa bruksanvisningen har tagit större delen av min lediga tid och jag tror att jag lär mig bäst genom att pröva mig fram... Många funktioner har den. Många funktioner har den som jag inte förstår ett skvatt av men det brukar lösa sig med tiden.
Fotoskolan som ingick i priset känns som ett måste.

Jag har idag varit så redig att jag kokat eget äpplemos. Det blev rosa och jättegott. Av ca 1kg äpplen blev det en burk. En burk!!!! Jag trodde liksom att det skulle bli hur mycket som helst...Nu skall jag gå över till steg 2 i redighetsklubben och göra plommonmarmelad. Är det gott? Ja, jag vet inte men annars blir det bara flugmat av de stackars plommonen.
Nä nu måste jag fingra lite på kameran igen...