torsdag 26 mars 2009

Havet har ändrat färg

Från vårt sovrumsfönster ser jag en gnutta hav. I alla fall tills grönskan kommer och skymmer sikten. Hittills har havet haft den där gråa mörka nyansen som ett hav har under vintern. Oinbjudande. Men idag såg jag skillnaden. Havet har fått en alldeles djupblå nyans. En vårnyans.

Själv håller jag som bäst på att försöka återhämta mig från den senaste virusattacken. Hela förra helgen försvann i en lång feberfrossa. Man är inte så fräsig när man har 40 graders feber nu för tiden. Ytterligare ett bevis på att man faktiskt blir äldre? Eller så beror det på att det inte var mer än en månad sen jag var sjuk sist...Det tar i alla fall tid innan jag känner mig 100 procent. Nu känns det mer som 65 procent. Eller möjligtvis 72. Det är segt i alla fall. Segt att vara orkeslös.
När jag ser mig i spegeln ser jag helt genomskinlig ut. Ingen vårnyans där inte.

Till helgen ska jag sitta på altanen och försöka få lite syre och vårsol. Det kanske hjälper...Kanske kan man grilla? Då blir man ju glad och mätt. Gladmätt!
På tal om mat så tittade jag på Leila på TV igår kväll. Hon är ju som en vitamininjektion. Precis som en duracellkanin springer hon runt bland örter och grönsaker och ser så där fräsch ut hela tiden. Hon steker och fräser och lägger upp mat som bara hon kan. Jag tänker att det där ser ju jättegott ut, fast jag vet att jag ändå kommer att stå vid grillen med den vanliga marinerade karrén och mina ugnrostade potatisar och grönsaker med färdigköpt sås.

Nä, fasen heller. I år är det året för förändring här ska grillas annat. Vad vet jag ju inte, men annat ska det bli.

Nu ska jag gå och äta en macka.

Hej så länge

tisdag 17 mars 2009

Sunny-Day

Äntligen kom den, solen alltså. Man känner hur livet börjar återvända...Energin börjar komma tillbaka och man längtar ut.
Jag är en av de som egentligen borde gå i ide i oktober för att krypa ut någon gång i mitten på mars. Finns det EU-bidrag man kan söka för sånt? Det borde det göra.

Det är snart dags att lägga bort de svarta och grå vinterkläderna och ta fram de vita och svala kläderna. Jag skulle verkligen behöva förnya min garderob och för att kunna göra det så skulle jag också verkligen behöva vinna lite pengar... Jäkla oktober-storm som slog sönder vår båt så att vi får betala en skyhög självrisk.

Nä, så illa är det väl inte. Jag får prioritera bort maten bara. Nudelsoppa resten av månaden. Skämt åsido. Jag ska faktiskt unna mig nåt snart. Det var ett tag sen faktiskt. Jag har lagt pengar på annat. Jag har köpt mycket saker till hemmet. Saker som gör att jag ändå uthärdar den mörkaste tiden på året.

Snart ska jag ta tag i rabatter och annat. Sambon tycker att jag mest går runt och tittar i trädgården. Att jag gärna skulle gå runt i klänningar och gummistövlar precis som Leila på TV gör. Det kan ligga lite sanning i det faktiskt. Jag tycker faktiskt att det är rätt kul med trädgård. Jag försöker läsa i böcker och på nätet om förkultivering, beskäring och annat.
De som bodde i vårt hus från början var otroligt trädgårdsintresserade och planterade "smarta växter" som sköter sig själva. Det gäller bara att hålla allt vid liv och däri i ligger ett visst ansvar. Jag missade t.ex att beskära vindruvorna i växthuset i januari. Det gjordes inte förra året heller och det blev vindruvor i alla fall. Hur goda som helst. Jag får lära mig under tiden.

Jag ska få igång rabarberna och pionerna i år. Det är min mission. Förra året skrumpnade dem bara bort. Lite mer kryddor hade varit lite trevligt. Och stockrosor. Det har jag alltid velat ha. Jag köpte fröer och ska så dem inne på förnsterbrädan så får vi se vad som händer.

Sen när de blommar ska jag sitta i klänning och gummistövlar och reta gallfeber på sambon. Precis som Leila på TV.

måndag 16 mars 2009

Grey-Day

Idag är det gråare än gråast och inte alls så där vårigt som man har inbillat sig att det skulle vara.
För några timmar sen var jag på Apoteket i Stenungsund. Jag skulle hämta ut senaste dosen Kåvepenin till lilla K som fått luftvägsinfektion och tillhörande 40+ i feber.

När jag stod där och väntade kom en man in och ställde sig alldeles bredvid mig. Plötsligt känner jag hur det luktar sur mjölk blandat med lite stalldoft. Mjölkbonde från Tjörn tänkte jag genast. Såna dofter kände jag aldrig på Apoteken nere i Götet.
Så är det att bo lite lantligt.

Det är helt fascinerande hur olika läkare tänker. Lilla K har säkert fått i sig femton kurer Kåvepenin på sina fem och ett halvt år. Vissa läkare har vägrat skriva ut flytande Kåvepenin med fruktsmak bara för att den är "lika äcklig som den vanliga". Nu fick vi ytterligare en sort. Orala droppar. En endaste liten milliliter behöver hon få i sig per gång. Och det säger de nu??? Efter alla godismutor och hurrarop för att stackaren ska ta medicinen utan att kräkas ut den på golvet. Jag frågade om det var nåt nytt. Nä, sa apoteksmänniskan, det har funnits länge. K har visserligen varit rätt bra på att ta sin medicin men ibland har det varit tätt mellan kurerna och då har det varit lite trixigt. Och så har det funnits ett bättre alternativ hela tiden!

Inatt trodde jag att jag skulle bli tokig. Lilla K kom inspringande till oss och med några hopp med sylvassa hårda knän på mina ben lade hon sig mellan oss. Hon pressade sig intill mig och rätt som det var hade hon slängt upp benen så att de låg över min rygg. Små brännheta ben. Sen börjar hon liksom gurgelhosta rakt in i mitt öra. Stackaren. Det är bara att gå upp ur sängen, hämta tempen och Ipren + muta. Jag lägger mig ner och inväntar John Blund. Han kom inte. I stället börjar också sambon att snarka. Högt snarkar han... What a nuthouse, tänkte jag innan jag till slut somnade av ren utmattning.

I morgon ska det bli kanonväder. Det kan man inte tro nu när allt ligger inbäddat i grå fuktig dimma.

Nu ska jag släpa mig nerför trappan och förbereda middagen.

lördag 14 mars 2009

Helg

Vi har fått tillbaks vår dator från reparation. De behövde bara byta moderkort (?)
Jag har varit lite nervös för att mina foton skulle vara borta. Mina foton som sambon försökt få mig att säkerhetskopiera. Han sa att han t.o.m hade tänkte köpa den där drömkameran till mig, men avstått just för att han tycker att jag är så slarvig. Det var straffet, tänkte jag. Jag ringde och pratade med firman som skulle laga datorn. Jag ville bara be dem att försöka rädda alla mina foton. Pinsamt var då att jag sade att jag trodde att det var ett mekaniskt fel på datorn. Nu heter det ju inte mekaniskt när det gäller datorer utan att det är fel på hårdvaran, the hardware, så att säga. Hursomhelst så fick vi tillbaks datorn igår och alla bilder var kvar. TJOHO! Aldrig ska jag slarva mer. Jag ska säkerhetskopiera så att jag aldrig någonsin kan förlora mina bilder.

En kille på mitt jobb blev av med alla sina bilder. Detta borde jag givetvis lärt mig av. Han hade varit ute på krogen och blivit drogad. Han hade svaga minnesbilder av att två personer hjälpt honom hem. När han 24 timmar senare vaknar är hans hem länsat på allt av värde. Hans kameror och datorer med alla bilder tagna på semestrar och långresor de senaste 10 åren. Bilder som för alltid är förlorade.

Jag är inte bra på att förlora saker. Häromdagen fick vi vår nya bil. Begagnad men ny för oss. Framförallt mer bensinsnål, vilket är ganska nödvändigt i dessa ekonomiska kristider. Vår gamla bil, en Volvo 745, hade sambon skött som en bäbis.
Den kändes som en gammal trygg soffa. I bagageutrymmet var det inte mycket som inte fick plats. Den har varit med på semstrar och vid flyttar och funkat som surfmobil när det var windsurfingväder. Det var lite ledsamt att säga hej då. Knäppt javisst. Men sån är jag och har alltid varit. Den nya bilen är liten och smidig och framförallt billig i drift. Den blir en jättebra ny kompis. Men den blir liksom inte riktigt lika bekväm,,,

I kväll är det melodifestivalfinal. I love it! Hela grejen är underbar!!! Jag kommer att sitta fastnaglad i soffan och jag kommer inte att missa ett enda bidrag.

Efter melodifestivalen ska jag säkerhetskopiera.

Trevlig helg!

söndag 1 mars 2009

BF

Jag har varit fullständigt urkass på att skriva den sista tiden. Det är som om tröttheten tagit över fullständigt...Jag brukar bli sån så här på senvintern. Lite lätt apatisk. Dessutom är vår havererade dator inlämnad på reparation så just nu sitter jag och skriver på sambons tetiga laptop. Den är inte riktigt min vän. Inte tangentbordet i alla fall. Inte än.

Igår hade vi barnfritt. Det var välbehövligt kan jag säga. Vi åt på restaurang och senare på kvällen drack vi lite vin och käkade li te goda ostar. Att jag somnade på soffan en stund efter melodifestivalen var slut var inte riktigt inräknat, men jag kunde bara inte hålla mig vaken. Det var inte så bra.

Från början hade jag lite större planer för vår kväll, men sen kändes det som om vi behövde vara hemma och bara vara själva var det vi behövde mest.
Det kändes lyxigt att få prata meningen till slut utan att bli avbruten av lilla "K" som bara måste få sagt det hon vill säga. Vi försöker ändå att vara lite tuffa när det gäller just den biten, för det finns inget mer irriterande än att bli avbruten. En del föräldrar riktar blickarna på barnet så fort de öppnar munnen oavsett om man sitter upptagen mitt i en mening med någon annan. Fruktansvärt irriterande. Även på dagis får ju barnen lära sig att vänta på sin tur.

Häromdagen råkade jag ut för ett hostanfallstrauma av stora mått. Jag satt på bussen hem efter jobbet. Det var sent och bussen var nästan full så jag satte mig i den bakre delen av bussen. När vi åkt ca 10 minuter börjar jag få lite rethosta. Jag tar en halstablett och försöker harkla mig lite. Hostan blir värre och värre. Det kliar bara mer och mer och jag känner hur tårarna börja rinna. Jag sväljer och sväljer men det blir bara värre och värre. Snoret rinner och jag märker hur folk börjar titta ilsket på mig. En och annan kommentar hör jag också och ett och annat svärord når mina öron. Stackaren som sitter bredvid mig lutar sig nästan så mycket åt andra hållet så att han håller på att trilla ut i gången. Fruktansvärt. Så här höll det på ända tills jag äntligen fick gå av 30 minuter senare. Jag kände en lättnadens suck genom bussen när jag gick av. Ursäkta jag lider av KOL i sista stadiet, så jag ska bara gå hem och lägga mig och invänta döden...ursäkta!

Nu är det söndag kväll och jag ska titta på Mia och Klara, Nip Tuck och sedan reprisen av Mästarnas Mästare. En hård kväll i Tv-soffan.

På återseende.