Jag blir så trött...

...på dessa telefonförsäljare som ideligen ringer hem. I går var det nån som skulle "ge bort" brickor som sätts på nyckelknippan så att borttappade nycklar kan lämnas till polisen. -Vad är haken? frågar jag. Det finns ingen svarar tjejen i andra sidan luren. Det enda är att du själv måste avsluta abbonnemanget efter 6 månader. Okej, säger jag. Där var haken. Då är jag inte intresserad. De lever ju på att man givetvis glömmer bort att avsluta efter 6 månader, liksom bokklubbarna lever på att man glömmer avbeställa bokpaketet.

På morgonen när jag stressad springer genom centralstationen i Göteborg är det alltid nån som försöker stoppa mig. Antingen är det telefonoperatörer eller också någon marknadundersökning. Jag har inte tid och är inte intresserad. Nu försöker jag bara undvika ögonkontakt.
De fullkomligt kastar sig över folk. Fruktansvärt irriterande.

Jag har registrerat vårt telefonnummer hos Nix så att man slipper de flesta telefonförsäljarna hem i alla fall. De som stopar mig på stan är svårare att bli av med. De är som irriterande myggor.

Jag skulle vilja ha en blinkande skylt på mig med texten: NOT INTERESTED!!!!

I morgon slipper jag dem. Jag är ledig och förskonad från alla irritationsmoment. I morgon ska jag bara vila och njuta av en skön dag. Kanske städa lite. Bara kanske...

Aktiviteter

Lilla K har börjat på dans. Första gången var vi med och tittade på. Trodde vi ja. "Alla föräldrar som står och tittar på ska också vara med" ropar dansläraren glatt. Kl var strax efter 9 på lördagsmorgonen och jag borde sitta vid frukostbordet med en stor kopp kaffe och tidningen framför mig. Vi bara tittade på varandra, men sen var det bara att sätta igång.

I mina alldeles för tajta vita jeans kämpade jag för att hänga med. Man vill ju se lite cool ut. Jag lade ner den tanken efter några sekunder och insåg att det inte bara var jag som ätit lite för mycket på semestern och att de andra mammorna och papporna såg precis lika förvirrade ut. Vi ålade oss, låg på rygg och cyklade och försökte hänga med i dansstegen så gott vi kunde. Men när jag tittade på lilla K's ansikte som lyste av glädje så var det värt alltihop. Hon älskade varje sekund av dansen. Jag kan gärna åbäka mig för hennes skull.

I lördags var det dags för dans igen. Nu vill hon inte att vi är med längre. Inte så konstigt kanske. Vi tog en långpromenad under tiden och kände oss väldigt rediga. När dansen var slut åkte vi till Skärhamn en sväng och käkade lunch. Det blev en försenad födelsedagslunch eftersom min födelsedag inte firades så mycket, typ inte alls. Där gick den långpromenaden åt skogen...

Vi hade en underbar lördag och dagen kändes riktigt lång. Ja, jag erkänner. Så känns det om man går upp lite tidigare.

Igår blev det en båttur. Vi körde under Tjörnbron och forsatte en bit tills vi hamnade på Råssö. Där satt vi i höstsolen och päste. Det var alldeles stilla och inte mycket båtar ute. Underbart skönt. Nackdelen är att dagen går så otroligt fort. Plötsligt var det kväll och dags för en ny vecka. Om man bara kunde trycka på Paus och låta allt stanna upp. Då hade man haft tid att njuta.

Airborne

När man flyttar in i hus får man också lära sig acceptera vissa insekter. Jag är ingen stor fan av dessa kryp, men förstår att de är ganska bra att ha. Alla utom äckliga hästmyror då förstås...

Igår morse hittade lilla K det konstiga krypet på bilden... Jag var bara tvungen att ta ett kort. Eftersom jag först trodde att det var en muterad vandrande pinne så tänkte jag att det nog är lika bra att försöka ta reda på vad det var som landat på vår vägg. Jag sökte på nätet och fick till slut tag på adressen till "Jourhavande Biolog" på Naturhistoriska Riksmuseet. Efter bara några timmar fick jag ett svar. Helt otroligt!!! Jag blev så glad. Det visade sig vara en slags fjäril, eller fjädermott som den egentligen heter. Vem hade kunnat tro att den lilla flygplansliknande tingesten var en fjäril?

Nä nu måste jag ta mig ut i trädgården. Vädret är helt underbart och äpplena på trädet och på marken skriker efter att bli omhändertagna. Jag har läst att man kan lägga dem i tidningspapper så håller de sig jättelänge. Det ska jag göra nu. Med en gång. Eller om en liten stund. Kanske.
Nä, jag gör det nu.

37

Idag fyller jag år. 37, eller 40-3. Herregud, hur gick det till? Vad hände? Nyss var jag 25 going strong och nu... De säger ju att livet börjar efter 40. Undrar vad som ska hända då? Man blir ju lite nyfiken.

Jaja, jag tar inte så blodigt hårt på det. Jag är bara förvånad över att tiden går i sånt rasande tempo. Det är bara arbetsdagarna som segar sig fram som sirap.

Men en sak är jag riktigt lycklig över. Jag älskar vårt hus och vår trädgård! Jag älskar känslan när jag är på väg hem. Total frihet! Det är värt den längre resvägen tusen gånger om. När jag kommer hem slappnar jag av på riktigt och kan andas ut.

Bara vi kommer iordning på riktigt snart. De sista kartongerna står fortfarande kvar. Ouppackade. Det är skandal! Ett sommarprojekt som blev till höstprojekt. Snart...

Nä nu ska jag gå och lägga mig och läsa min bok som är så hemsk att jag drömmer mardrömmar om den på nätterna. Jag kan bara inte låta bli.

Grattis då på mig. På 37-årsdagen.