Generation smurf eller bara åldersnoja?

Det känns som ett andetag sen man satt där framför Tv:n och tittade på "Pojken med guldbyxorna" och tänkte att ett par såna brallor hade varit bra att ha. Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var söt. För några år sen gick den i repris och jag blev jätteförvånad. Han söt...? Allt var filmat i brunt kändes det som. "Vilse i pannkakan" var ett kapitel för sig. Jag var livrädd för Storpotäten och började nästan gråta när han kom med sitt "pott pott pott.." Å andra sidan älskade jag "Drutten och Gena" och "Anita Och Televinken". Televinken hade jag på skiva också. För att inte tala om soffan i "Boktipset" med Stefan Mählkvist. Den som såg ut som händer. En sån skulle jag köpa när jag blev stor.

Som underhållning tittade vi på "Nygammalt med Bosse Larsson" där man tyckte att Bröderna djup var lite tokroliga. Vi skrattade åt "Fleksnes" och "Papphammar".
Jag minns också pilen som blinkade uppe i högra hörnet på Tv:n när något nytt program började på den andra kanalen. Tänk en sån pil med dagens utbud. Den hade blinkat hela tiden.

Igår hörde vi en låt på radion, kommer inte ihåg vilken. Men plötsligt hör jag mig själv säga till lilla K: Den här musiken tyckte jag och pappa om när vi var unga. Hallå! Hur gammal är jag då? Det där lät som närmare 60.

Tiden går så otroligt fort. Men när man klagar på Tv-utbudet kanske man ska vara glad att utvecklingen gått lite framåt ändå...

Apropå smurf. Sambon har en hel samling med smurfar. Och han har svamphuset som de kan bo i! Det var säkert dyrt... Både svamphus och smurfar är i säkert förvar för klåfingriga små händer.
Någon "handsoffa" blev det inte heller, som tur är...

Sentimental och nostalgisk...jag?

Ja, det stämmer nog rätt väl. Lilla K's första skor, hennes allra första kläder, hennes brunvitrandiga pyjamas i frotté som även sambon hade när han var liten. Självklart kan jag inte göra mig av med såna saker! När vi städade vinden häromdagen (sviterna sitter kvar) så hittade jag ju en hel del små söta barnkläder. Jag kunde inte ta nåt beslut om att skänka det till UFF. Ja, jag vet det finns massor av lidande små stackars barn i världen. De hade nog blivit glada...Men det hjälps inte. Jag KAN inte! Jag får ta beslut senare...eller när hon är vuxen...

Jag har blivit mycket bättre på att slänga onödiga prylar. Det har jag faktiskt! Det blev en vända med proppfull bil till återvinningsstationen. Sambon är lättad och känner att vi är på gång.

Sentimental är jag särskilt när det gäller filmer. Jag har gråtit mången tår till sorgliga filmscener.
På topp-fem listan hamnar:

Broarna i Madison county: Slutscenen där Meryl Streep sitter i bilen tillsammans med sin man. I bilen framför sitter hennes älskare Clint Eastwood. Regnet öser ner och hon är på väg att rusa ur sin bil för att följa med Clint. Han blinkar, svänger åt andra hållet och försvinner...

Ömhetsbevis: Debra Winger (vart tog hon vägen förresten?) ligger döende i cancer på sjukhuset och ska ta farväl av sina små söner. Denna scenen har jag sett tusen gånger.

Titanic: Ja det är töntigt, men scenen där Kate Winslet ligger och flyter på en dörr(?) i ett iskallt hav och Leo Dicaprio bara har ett litet isblock att hålla fast i...de tar farväl. Hon säger "Goodbye Jack" och han sjunker alldeles blå ner i ett kolsvart hav.

Gallipoli: Filmen kom 1981 och ingen annan kommer ihåg den. Den handlar om 2 australiska sprinters som skickas till Gallipoli under 1:a världskriget. Om vänskap där den ene dör i en dramatisk slowmotion-scen. En ung Mel Gibson. Gräsligt sorglig!

Höstlegender: Brad Pitts lillebror åker ut i krig. Brad kommer efter för att se till sin bror. Lillebrorsan ska spela hjälte och dör när han fastnar i ett taggtrådsstängsel och blir skjuten. Brad blir kär i sin brors tilltänkta fru som spelas av Julia Ormond. Många sorgliga scener i den filmen.

Om detta kan man säga att det är tur att det finns hushållspapper till tårarna och fjärrkontroll så att man kan byta kanal eller stänga av innan man blir alldeles förstörd.
Tur också för alla lidande små barn att det finns andra som skänker saker. Som inte är lika sentimentala som jag.
Och att det finns rika kändisar som gör sig ett namn på att hjälpa. Se bara på Angelina Jolie. Hon verkar något vrickad men gör kanske ett och annat gott här i världen.

Den som spar han har...

...ett rent helvete när han ska flytta. Idag har vi städat vindsförrådet. Jag har fasat för denna dagen sen september. Sånt som är riktigt jobbigt skjuter jag gärna framför mig så långt det bara går. Vinden har varit ett ångesthot i flera år. Resultatet ligger nu i 4 sopsäckar och 2 till UFF. Hoppas att de gillar 80-tal.

En del av dagens fynd:


1 st vit knytblus (från tidigt 90-tal, jag hade en lite annorlunda kroppsform då)


1 st påse med blandade trasiga krukor


2 par cowboyboots -inte så heta som man kan tro


1 par skor med kilklack -NOT hot


1 påse innehållande en ny diskborste, en tom flaska jägermeister, ett oöppnat paket skurtrasor, en trasig bh och en putsduk för glasögon


1 st brun hurts -troligtvis IKEA sent 70-tal


1 par svarta Speedo badbyxor (som såg extremt små ut kan tilläggas)


Samt ett okänt antal plagg där prislappen fortfarande satt kvar. Dessa går oavkortat till UFF.

Dessutom hittade jag ämnet för dåligt samvete 1994. Den sommaren var jag i Malmö för att hälsa på en kompis. Lägligt nog inleddes klädrean i Köpenhamn just den veckan och vi hade ett smärre shoppingsafari på Ströget. Plötsligt sprang jag på en ursnygg kjol. 1200 kr på rea! Jag var bara tvungen att ha den! Ett sjukt reapris även idag... Jag kommer ihåg att jag började svettas när jag stod vid kassan och skulle betala.

När vi kom tillbaks till Malmö hittade jag också ett par Harley Davidsson-boots med snörning fram. Var tvungen att ha dem också. På kvällen var vi ute och jag var hetare än hetast (kom ihåg: 1994). Dagen efter var jag tvungen att be mamma skicka pengar till tågbiljetten hem till Göteborg.

Väl hemma i Göteborg var jag ute en sväng igen i min nya dyra kjol. Vad händer? Jag välter en öl. Den dyra kjolen, alldeles nerölad, läggs i kallt vatten och blir....väldigt liten. Väldigt smal och väldigt väldigt kort. Förtvivlad rafsar jag fram tvättrådsetiketten. Där står tydligt och klart ENDAST KEMTVÄTT. Dyra kjolen förstörd, mamma arg och jag alldeles förkrossad.


Kjolen har jag sparat som straff och en påminnelse om att inte handla över sin förmåga och att titta på tvättrådsetiketten i alla plagg jag köper. Däremot tycker jag fortfarande mycket om öl.

Sambon blev lite chockad över hur mycket babykläder som inhandlats. Jag blev faktiskt förvånad själv med tanke på min föräldrapenning var på ca 5000 kr i månaden under mammaledigheten. Inte konstigt att vi inte hade pengar till mat vissa perioder.


Det bästa är att vi inte ens blev färdiga. Vi har en del kvar. Men vänta lite...Hushållsnära tjänster kan man ju göra avdrag på...Hm. Näe, ingen annan människa ska behöva röja i vår röra.

ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG ska jag spara så mycket skräp igen. Redaktionen för "Rent Hus" på fyran hade gnuggat händerna av förtjusning om de såg vår vind. Snacka om konsumtionssamhälle...

Efter stormen

Ju mer saker man skaffar sig desto mer har man att orora sig över. Igår kväll oroade vi oss lite över vår båt när stormen övergick till orkanvindar. Båten står visserligen på land, men om det tutar i tillräckligt mycket händer det att båtarna välter. Nu har vi varit och kollat till vår pärla och konstaterat att allt var ok. Skönt! Den är omsorgsfullt täckt med presenning och "puttifrånkorvar" både här och där.

Storm, igelkottar, insekter och kalsonger

De varnar för storm i västsverige. Igen. Vi börjar bli vana efter den här vintern som aldrig blev nån vinter utan bara höst och vår. Tydligen skall stormen kulminera vid 18-tiden ikväll. Jag avskyr när det blåser mycket. Blir nervös på något sätt. Går man ut i stormen så blåser det ju rakt ner i truten så att man inte kan andas... Sambon som vindsurfar ÄLSKAR vind. Ju mer desto bättre. Kan han tycka ja...

Läste också om igelkottarna, de små liven, vaknar för tidigt i sina små lövhögar och tror att det är vår på riktigt. Hungriga beger de sig ut bara för att hitta -ingenting! Det finns inga insekter för dem att knapra på.

På tal om insekter. FN vill att vi ska äta mer insekter. En del insekter är tydligen lika proteinrika som kött och fisk. Myror, bin och getingar är tydligen bäst, men malar och fjärilar duger också. Larver ska vara rena vitaminbomben.

Då forstätter jag hellre med mitt pulver...

Nu blir det slut på kalsonger och trosor för patienterna på sjukhusen. Unisex. Lika för alla. En ny svensk standard. Underbyxa ska den kallas och är utarbetad av den Tekniska komittén för sjukvårdstextilier. Det ska tydligen spara pengar åt sjukvården. Jag som trodde att det fanns gylf av en anledning. Jag undrar om tvättkostnaderna inte blir högre med den nya "underbyxan". Stackars mannen letar efter gylfen, hinner inte och kissar på sig istället. Jaja. Det får framtiden utvisa.

Iakttagelse II

Lilla K sitter och ritar. Vad ritar du för nåt fint frågar jag. -Det är jag, pappa och du så klart, svarar hon. Ja, men du har ju ritat mig med alldeles grått hår säger jag. -Ja, säger hon. Du har ju grått hår nu mamma, men jag tycker att du är vacker i alla fall.

Kanske skulle boka en tid för färgning ändå...

Martyr

Igår lagade jag middag till min familj. Inget konstigt med det, förutom att jag lever på pulver blandat med vatten. VATTEN!Man är liksom något sulten om man säger så.

Sambon kom hem. -"Åh, lagar du mat, vad gott!" Ja, det gör jag, tänkte jag. Men jag får ju för f-n inte äta den. För jag äter bara pulver med vatten. När det blev dags att duka ropade jag på sambon och lilla K. Inget svar. Sambon satt lite lätt avslappnad vid datorn och lilla K hittade jag som förstenad framför Bolibompa. Det var ju fint, tänkte jag. Är det nån som förstår vidden av min uppoffring???? Är det nån som fattar hur hungrig man blir av att laga mat men inte få äta den?? Är det nån som fattar att jag hade lust att ställa mig med storsleven och bara trycka i mig maten från stekpannan?

Nä, tydligen inte. Jag ropade igen, lite mer vass i tonen kan man säga. Jag tror att sambon då förstod. Han dukade och de satte sig ner och åt. Maten blev god. Trots att jag bara provsmakade med en enda liten, liten tesked så blev maten god.

Sanningen att säga så vet jag inte vad jag väntade mig för reaktion på min uppoffring. Vågen kanske, eller att nån springer före mig och kastar blomblad på golvet när jag kommer med stekpannan med oglamourös Korv stroganoff.

Man vill bara höra att man är duktig. Ett "tack för att du lagade maten, det var jättesnällt"

Sambon TYCKER att jag är duktig och de sade tack båda två.

Sanslöst!

De senaste dagarna har flera av mina bekanta fått sina bankkonton länsade. Idag fick även min gamla morfar sitt konto tömt. Min gamla morfar som är 95 år!!!
Alla har tagit ut pengar vid samma bankomat.
Givetvis löser banken alltihop men ändå. Det skapar en otrygghet! Idioter!!!

Vi har tagit ut pengar vid samma bankomat, så nu återstår det att se om också våra konton blir tömda...

Hope Not!

Givetvis

Givetvis fixade sambon telefonen! Och givetvis vägrade han säga vad som var fel, men att det var enkelt avhjälpt förstod jag på hans ansiktsuttryck. Skit också! Well, you can't win them all.

Stolt kan jag nu presentera min "länklista" till höger. Där är mina favoriter samlade.
Jag har också inlett "Operation Självsvält". Skämt åsido. Det var dags att göra nåt radikalt och därför använder jag mig av Cambridge-kuren för att nå vägen till lyckan. 3 påsar pulver om dagen. Blanda med vatten och kör med mixer, svep i dig och middagen är avklarad.

Många tycker att det är ett ovanligt korkat sätt att gå ner i vikt. Det gjorde jag också tills förra sommaren. Man rasar bokstavligen i vikt! Det är säkert inte så hälsosamt men det skiter jag i för nu behöver jag en kickstart.
Det konstiga är att man mår förvånansvärt toppenbra under tiden. Ja, kanske inte de första 3 dagarna för då lider man. LIDER! Man är hungrig, irriterad och skulle kunna sätta i sig det mesta som ställdes fram. Men från 4:e dagen mår man bra och blir nästan euforisk. Knäppt, javisst. Men så länge det funkar så.

Anledningen till att allt gick åt skogen förra gången skyller jag på försäljningen av lägenheten. Vi hade inte tid att laga mat utan levde på snabbmat. Hamburgare, pizza och gärna nån öl eller två för att döva vår oro. Det var framförallt ölen som var den stora boven.

Så som sagt. Jag gör ett nytt försök. Jag måste ju för f-n komma i mina kläder.
I wish me luck.

Avskuren

Min telefon är död! När man ringer till den hörs en röst säga" Det går inte att komma fram pga nätverksproblem". Nätverksproblem? Jag gick in på Comhem, klickade på "driftinformation" men där står det: "Det finns inga störningar som berör dig just nu". Nähä?? Konstigt att telefonen är död pga nätverksproblem då. Usch, jag är verkligen inte bra på sånt här.
Jag kopplade ur alla sladdar ur modemet, kopplade i dem igen - död.

Jaja, sambon får fixa detta när han kommer hem. Men det hade varit skönt om jag lyckades själv. Stoltheten.

För ett tag sen lyckades jag få in ett litet virus i datorn. Inte så litet förresten. Viruset började nämligen kopiera filer från hårddisken. Oops!
Lite lätt svettig ropade jag på sambon som kom springande märkbart irriterad. Jaha, sa han. Nu får du väl fixa detta då. Men det kan jag inte sa jag. Nähä sa han. Då får vi väl slänga ut datorn då. Jag kokade av ilska. I min värld är det bättre att fråga om hjälp när man inte kan. I hans värld har man inte vi datorn att göra om man inte kan reda upp det man har ställt till med. Det slutade med att vi fick installera om hela datorn. Det tog större delen av kvällen. Efteråt fick jag stränga förhållningsorder. I princip ville han belägga mig datorförbud - i alla fall ett litet tag.

Annat är det på mitt jobb. Där är jag Computer-Hero. Där är jag min avdelnings svar på Lisbeth Salander (hackern i Stieg Larsson-trilogin). Att detta beror på att de andra saknar all form av datorkunskap bryr jag mig inte om. Computer-Hero.

Iakttagelse:

Rosenrotens positiva effekt lyser med sin frånvaro... Är lika trött som vanligt. Känner mig inte heller särskilt koncentrerad eller skärpt.
Det kanske tar extra lång tid på mig...?

Laundryday

Idag har jag bokat tvättstugan. Hur skojigt är det då? Det går an att tvätta, men sen ska eländet vikas också. Eftersom detta inte tillhör favoriten bland sysselsättningar så går det alltför lång tid mellan tvättarna = extremt mycket tvätt och extremt liten mängd rena kläder att ha på sig. Jag tänker på hur det blir sen. Egen tvättmaskin, vilken LYX! Ja, så är det att bo i lägenhet.

Snart är äntligen båtsäsongen här. Äntligen. Med allt vad det innebär av kaos, vila, vackra vyer, bad, andra båtägare, spänner, spadar, uppblåsbara båtar, underbara grillkvällar och nya minnen att lägga till de gamla. Hela kroppen längtar...

Undantag

Vi är en natt med en tyst minut
en turkisk film med lyckligt slut

Vi är en båt som slipper kryss
en punkt på din hals jag aldrig kysst

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?

Vi är ett virus i en statistik
en sensation utan publik

Vi är ett tåg utan nån räls
som åker liksom hur som helst

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?

var inte misstänksam
för vi kan nåt som ingen kan
ibland så når man ända fram

du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?

Text: Bo kasper Musik: Bo Kaspers Orkester
Producerad av: Bo Kaspers Orkester
(P) 1999 Sony Music Entertainment (Sweden) AB
Förlag: Sony Music Publishing Scandinavia/ BKO Songs

Lördag - päsdag!

Vaknade rätt sent (extremt sent i andras ögon) efter en halvvaken natt. Observera halvvaken, inte halvnaken. K fick frossa och när febern går upp snabbt så kräks hon. Rakt ut på golvet kräktes hon. På min svarta stickade tröja med polokrage. Den är ny. Och kräksig. Hon är min lilla bakelse, min skatt och min stora kärlek - men jag klarar inte kräks. Även om det kommer från henne. Stackarn. Tog tempen som visade 40,6. Snabbt fram med Ipren som hon hatar. Efter några få timmar blev det lugnt igen och vi somnade.

Sambon var uppe lite tidigare än mig och försökte med alla medel väcka mig. Till slut tog han tag i anklarna och drog tills jag hamnade knästående på golvet med överkroppen som en pannkaka på sängen. Då är man trött! Men det var liksom bara att masa sig upp.

Resten av dagen spenderade jag mest här hemma undantaget några timmar med mamma.
Sambon förstår inte alls vårt förhållande. Det gör faktiskt knappt jag heller.
I hennes sällskap förvandlas jag till en obstinat tonåring. En rätt ilsken sådan. Jag vet inte vad det är men jag kan bli så otroligt irriterad.Jag blir irriterad bara jag tänker på det.

Jag och min mamma är så otroligt lika. Problemet är att vi tycker olika. Om allt känns det som ibland. När jag är arg på sjukvården försvarar hon den. När jag tycker nåt är snyggt så tycker hon att det är fult osv osv. Om jag vill få igång henne på allvar kan jag alltid glida in på ämnet politik. Ingen kritiserar ostraffat vår regering nämligen. Hon blir helt vild! Det är skoj...

Näe skämt åsido. Min mamma är verkligen jättesnäll. Hon ställer alltid upp när vi behöver med ganska kort varsel. Mamma är alltid mamma.

Det är väl så att det är likheterna man stör sig på. Och en dag finns hon inte där mer. Jag tar henne för givet och irriterar mig och blir obstinat men hon finns ju inte för evigt.

Tack mamma för att du är så snäll och förlåt för att jag alltid kommer att vara en ilsken tonårsdotter.
Tack för att du tvättade min kräksiga svarta tröja.

Februari = fulmånad

Ja, det är faktiskt sant. Det är denna tid på året då jag känner mig som fulast. Julmaten sitter kvar runt midjan tillsammans med mysiga kaloririka middagar på helgkvällarna. Det är ju för f-n det enda jag ser fram emot denna dystra tid på året.
En cambridge-kur är nu ett måste inom en väldigt snar framtid.

Håret ska vi inte ens tala om. Jag är 36 år och redan har de tidigare grå enstaka hårstråna bildat klunga. Jag dör!!! Jag kommer att bli ruinerad på frisörbesök. Jag inser att det snart är dags. Jag skäms t.o.m över min hårstatus inför frisören.

Huden=blåvit. Inte så snyggt. Jag tackar Gud för concealer och foundation.
Tittar på bilder från i somras där jag ser förvånansvärt brun och fräsch ut trots frånvaro av sommarsol.

Nej. Nu är det dags att spotta i nävarna och tag nya tag. Jajamensan. På måndag. Ikväll ska vi ha mysmiddag. Och jag ska ha en duk på huvudet och täcka mig själv i concealer, foundation och rouge - för en sån där nyponrosig hy...
Som sagt måndag...då börjar jag min förvandling. Jag ska också bli en svan!

Rosenrot, ja varför inte...?

Flera har provat och säger att det funkar så då kan väl jag prova också...
På paketet med 80 tabletter utlovas följande: "minskar stresskänslan. Det ger mer energi, man blir lugnare och får större tålamod. Skärpan och koncentrationen ökar och man känner större glädje."
Visst låter det fantastiskt? Stämmer det så borde tillverkarna få en stor guldmedalj.
Det låter som om de tillverkat ett preparat just för mig...

Ja, jag är skeptisk men jag ska prova...Resultatet får vi se om drygt en vecka.

För övrigt är dottern sjuk igen och i eftermiddag bär det av till doktorn - igen. 40,4 i morgontemp är inte bra. Särskilt inte eftersom den verkar bli högre och högre.

Jag kan inte beskriva hur synd jag tycker om K. Hon hinner aldrig hämta upp sig innan det är dags igen. Lilla K som är en sån sprudlande, klok och rolig liten unge i vanliga fall och som nu bara är blek och varm och trött.

När vi blev utskrivna från sjukhuset för några veckor sen frågade jag om K's immunförsvar. Men Dr tittade bara på mig som om jag kom från en annan planet. Ingen bra fråga tydligen, men i mitt tycke fullständigt befogad eftersom K säkert fått över 12 penicillinkurer under de 4 1/2 år som hon funnits.

Man ska inte tycka och tänka själv när man är på sjukhus. Man ska bara finna sig i vad doktorerna säger och gilla läget. Hade jag inte ifrågasatt i somras när hon var riktigt sjuk hade vi nog inte haft lilla k idag, men det är en annan historia.

Jag ska skriva frågor till doktorn på en lapp så att jag inte glömmer. För idag ska vi till en pärla bland doktorer. Hon känner K sen tidigare och hon lyssnar på vad man säger.

Vi får se vad det blir av det.

Vårtecken

1. Idag ska jag och sambon gå på Båtmässan!!! Det är jättekul. Allt brukar vara jättedyrt, men det är skönt att få drömma sig bort en stund till sommar, sol och salta bad!

Vi har dessutom barnvakt och ska få några timmar för oss själva. Inte helt fel.
Vi hittade vår nuvarande båt på mässan för 2 år sedan och vi är numer riktiga båtälskare båda två.

Nu är det väl lite skillnad på vad vi tycker är skoj på mässan. Jag tycker att det är kul med allt runt omkring. Det brukar vara ganska mycket kläder och en del andra tillbehör. En del böcker brukar det också finnas.

2. Andra vårtecken senaste veckan: Snödroppar och krokus blommar och påskliljorna är på väg upp. Lite tidigt kan man ju tycka kanske. Men så UNDERBART!!!

3. Flyttstressen börjar komma. Det var ju inte förrän till våren vi skulle flytta och den är ju REDAN HÄR LIKSOM!!!!! HJÄLP!!!!

4. Baddräktssäsongen och komma-i-form-hetsen: Ja, jag ska ta tag i det snart...nästa vecka kanske. Eller nåt....

Livet börjar så smått återvända. GÖTT!